Blyhagel

Apropå Cheney och ”vådaskottet”

Från xymphora.blogspot.com 060214

Folk undrar över mörkläggningen av Cheneys vådaskottsincident. Fundera på hur det måste ha sett ut för dem som var där. Cheney, full som en alika och utan jaktlicens, snor runt och avlossar en hagelbössa på nära håll rakt i ansiktet på en 78-årig man som måste ha fallit som en fura. Skrik. Blod överallt. Hans ansikte måste ha varit en mask av blod. Det måste ha verkat troligt att Cheney hade dödat mannen eller åtminstone bländat honom. Inte undra på att mörkläggningen blev klumpig. De var tvungna att vänta på läkarnas utlåtande innan de släppte några informationer (tydligen fick inte ens Bush veta att Cheney var gärningsmannen när han informerades om händelsen). Hade mannen dött så kan jag slå vad om att vi aldrig skulle ha hört ett ord om det. Rigorous Intuition täcker några av de Högst Underliga frågorna kring incidenten och Cheney. Vi lär aldrig få veta vad som egentligen hände, eftersom de vämjeliga amerikanska massmedierna med all anledning är fullkomligt livrädda för Cheney

Från rigorousintuition.blogspot.com 060213

…….. Det här hände på lördagen men incidenten var ingen nyhet förrän på söndag kväll. Vad hände under mellantiden? Jag kan föreställa mig Cheney ringa och beordra Wolf, Harvey Keitels rollfigur i ”Pulp Fiction”, att städa upp efter honom. Men i den skräckföreställning vi inte kan sluta titta på är det Cheney själv som är städaren. Så hur spenderades mellantiden?

När sedan skottdramat äntligen rapporterades, var det som ett skämt. Dick Cheney lägger en gammal man på intensivvården och tidningsläsarna kan inte sluta flina. Även i blogosfären blev det ett stycke från den ljusare sidan. Vad är det annat än ett sätt att hålla det absurda på säkert avstånd? Släpper man det för nära så kan det göra en galen eller utplåna ens förutfattade meningar om världen. Vi måste kunna handskas med det Djupt Absurda, men ibland måste vi sluta skratta länge nog för att göra något åt det.

Det antyds att Whittington själv bär hela ansvaret för att ha blivit ”pepprad” (märk väl: inte skjuten i ansiktet, halsen och bröstet från nära håll) eftersom han kom ifrån jaktsällskapet och sedan närmade sig dem bakifrån. Cheney, påstås det, följde en fågel med bössan, snodde runt och — hoppsan.

En olyckshändelse? Visst, det kan vara. Men precis lika möjligt är att det är en avsiktlig handling, för i så mycket som Bushregeringen med Cheney i täten gör, beter de sig med en lustmördarkults bärsärkanonchalans. De har ryckt på axlarna och sagt Det var en olyckshändelse över alltför många lik. Även de som inte har läst Catherine O’Briens redogörelse för Cheneys förtjusning i människojakt har fått anledning att undra: Var går gränsen för vad han är kapabel till? Glöm inte att det här är en man som bevistade ceremonin till Auschwitzoffrens minne klädd för andjakt och iförd en yllemössa med texten ”Staff 2001”. Gapskrattade han inom sig och njöt av vetskapen att han aldrig kommer att ställas till ansvar av någon annan än människor som vi och därmed kan klara sig undan?

Guy de Maupassants ”En galnings dagbok” berättar postumt och i första person om en respekterad domare som ingen någonsin skulle misstänka för mord, och som utan anledning mördar en liten pojke och en fiskare bara därför att han kan. (”Vem skulle någonsin få veta det? Vem skulle någonsin misstänka mig, mig, i synnerhet om jag valde en varelse som jag inte hade något intresse av att göra mig av med?”) I ett efterord till dagboken fäller de Maupassant följande kommentar: ”Själsläkare som tagit del av denna ohyggliga historia förklarar att det finns många oupptäckta psykopater lika skickliga och fruktansvärda som den här vidunderlige galningen i världen.”

Jag läser ofta saker som Vad är det som krävs för att Bush ska förlora sin bas? Att han äter en baby i direktsändning i teve? Vi kanske får reda på det.










Och från xymphora kommer följande:

Ett enda hagelskott i Texas

Ur New York Times redogörelse för ”Quailgate”:

”Mr Cheney 'pepprade' mr Whittington, 78, med 6 till 200 blyhagel, uppgav läkarna i går.”

Jag väntar mig ju inte att läkarna ska ta av sig skorna för att räkna, men … 6 till 200? Vad är det för sorts bedömning? Undersökte de honom från yttre rymden. ”6 till 200” är självklart ett trevligt sätt att säga 200, men de kan inte säga 200 högt eftersom det skulle betyda att Cheney var alldeles för nära för att den Officiella Storyn ska hålla. Jag vet inte hur lagarna är formulerade i Texas, men om offret dör, och även om han dör senare men hans läkare anser att hans död påskyndats av incidenten, då har vi här något liknande kriminell vårdslöshet och vållande av annans död. Vad lögnerna som ledde till anfallet mot Irak och den avsiktliga kampanjen för att hänga ut Valerie Plame — för att inte tala om den skandalösa intressekonflikten rörande Halliburtons krigsprofiterande — inte lyckats åstadkomma, nämligen att sätta Dick i det fängelse där han förtjänar att sitta, kan bli verklighet som en följd av ett enda hagelskott i Texas.



.

Danska ”satirbilder”

från xymphora.blogspot.com 2006-02-04

Den danska satirteckningsgåtan är ganska enkel, eller hur? Att publicera och återpublicera teckningarna har inget med yttrandefrihet att göra. Jag har all rätt, laglig rätt och yttrandefrihet att gå fram till närmaste utvecklingsstörda person jag ser och kalla vederbörande efterbliven. Men det gör jag inte. Varför inte? Därför att jag inte är sex år gammal! Jag kan anse att alla religiösa trosföreställningar är dumma vidskepelser (och det gör jag!). Dock vet jag att människor tar sin religösa tro på djupt allvar och skulle bli sårade om jag drev med den. Alltså gör jag det inte. Det är bara en fråga om vanlig hövlighet. Tryckfriheten har absolut inget med saken att göra. Danskarna visade hur långt deras principer sträckte sig när de började be om ursäkt först när det verkade som om danska företag skulle förlora pengar på en muslimsk bojkott. Vilka principer!

Konspirationsvinkeln på den här onödiga krisen är att danskarna visste precis vad de gjorde och ville provocera fram den våldsamma muslimska reaktion som de fick. De inblandade är rasistiska invandringsmotståndare som ville påstå att muslimer är födda våldsamma och inte borde släppas in i Danmark. Det här var ingen olyckshändelse.

Vad i helsike har hänt med Danmark förresten? Förr var det ett av de pålitligaste progressiva länderna i världen. Nu ser vi en högerregering som uppbackas av rasister och har skickat soldater till Irak, trupper som till och med har ställt till med en egen liten tortyrskandal.



Dansk satirteckningskonspiration
Xymphora.blogspot.com 2006-02-06

Vi börjar se detaljerna i konspirationen bakom den danska satirteckningsskandalen. Tidningen Jyllands-Posten som utlöste problemet genom att faktiskt beställa teckningar som skulle göra muslimer rasande som ett experiment för att se om den politiska korrektheten skulle hindra att de publicerades — sånt här kan man inte hitta på! —stödjer den invandringsfientliga koalitionsregeringen och har historiska band som går tillbaka till 1920- och 30-talens fascism. Redaktören i fråga, Flemming Rose, har tydligen förbindelser med Daniel Pipes (vilket knappast är förvånande). Syftet var helt klart att utlösa muslimska kravaller för att inpränta idén att ”civilisationernas sammandrabbning” innebär att invandringen till Europa — speciellt den muslimska invandringen — måste stoppas och ge stöd för tanken att alla muslimer är oförnuftiga och våldsbenägna och bara kan bemötas med våld. Fastän de förnekar det, är det tydligt att konspirationen löper genom en hel rad likasinnade europeiska redaktörer som samtliga borde lämna blodprov för misstänkt sionism. BBC hade faktiskt fräckheten att sända ut bilderna ”för att ge allmänheten en uppfattning om de starka känslor som väckts av historien”. När vi gräver djupare, är jag säker på att vi kommer att finna att alla människor som är inblandade i den här historien har starka band till antingen sionismen eller den europeiska fascistiska ultrahögern eller bådadera. Det danska folket borde fundera på att skicka en räkning till Jyllands-Posten för de skador som åsamkats deras ambassader, för att inte tala om det faktum att danska företag aldrig mer kommer att kunna göra affärer i Mellanöstern eller någonstans där det finns en stor muslimsk befolkning. Danmark har just förlorat en miljard kunder.