Monday, May 08, 2006

Brev till svenska pressen

Häromdagen lät Vita huset via Condoleanza Rices UD meddela att Brasiliens regering ”inte gör tillräckligt mycket i kriget mot terrorn”, dvs inte har utdelat de totala dråpslag mot demokrati och rättsstat som de terrorlagar innebär som Blair, Bodström och Europas övriga pudelpolitiker är så angelägna om att införa. Regeringen Lula har vad jag vet inte bevärdigat sig med att svara. Lika bra det, jamar man inte med Bushjuntan så är man emot den, det har chefschimpansen själv sagt. I Sydamerika har man inte glömt vad amerikanska regeringar är kapabla till när ”fel” människor kommer till makten genom fria, demokratiska val. Morden på Allende i Chile och Albeniz i Guatemala är bara två exempel på modern amerikansk demokratiexport.

Men nu är det inte om presidentmord jag vill tala utan om det ”allmord” som ångar på i form av ett ”lågintensivt kärnvapenkrig” — det fjärde i ordningen sedan 1991— som USA i all tysthet för mot i första hand Iraks och Afghanistans civilbefolkningar, mot amerikanska soldater och deras familjer och på längre sikt mot allt levande på planeten, medan journalistkåren i de allra flesta fall frotterar sig med makten och rullar tummarna när de inte skriver om hur man får bort sittfläsket med Viagra. ”Utarmat uran” låter väl kraftlöst, tamt och ofarligt, eller hur? Och använder man det i vapen slipper man ju dessutom problemen med slutförvaring av radioaktivt avfall och andra tråkigheter. Man slipper på lång sikt problem överhuvudtaget ….

Nu har detta av nyhetsbyråerna och journalistflertalet ihjältigna krig mot allt liv på jorden fotograferats och ”fått ett ansikte”, som det heter, om man nu kan kalla det ett sådant, och det är min förbannade plikt som läs- och skrivkunnig och er som journalister att rapportera om den ohyggliga katastrof som hänger över oss alla och våra eventuella efterkommande.

Bilderna av de missbildade barn som föds i allt större antal i Irak, Kosovo, Afghanistan och nu även i USA och Storbritannien lär knappast få upplagesiffrorna för era pappersdrakar att skjuta i höjden — det sköter ju Big Brother-gäng, huliganer och mindre högt uppsatta skurkar åt er på löpen — men ni kan åtminstone forska, skriva själva, bedriva verklig journalistik och hänvisa läsarna till de platser på nätet där de här oerhört viktiga nyheterna finns, så länge nätet får vara fritt, vill säga. Vilket är långtifrån självklart. Studera exempelvis

www.rense.com/general70/deathmde.htm eller
www.rense.com/general70/stupd.htm eller
www.globalresearch.ca , där det bland mycket annat sakligt och välunderbyggt material finns tre artiklar av Doug Westerman, ”Depleted Uranium — Far Worse Than 9/11” , Leuren Moret, ”Planet Earth As Weapon and Target” och Chris Floyd, ”Hideous Kinky: Moral Nullity as Normality in Pentagon Plans”. Och www.waynemadsenreport.com är den överlägset bästa källan om man vill veta vad som händer bakom kulisserna i Washington

Food for thought, som de säger. Om nu någon ids leva kvar i ”det verklighetsbaserade samhället” eller tänka längre än näsan är lång. Det är ju så mycket behagligare att låta bli…

Jag är övertygad om att majoriteten av era läsare, oavsett tidningens partifärg, redan innerst inne förstår att den nuvarande amerikanska regeringen inte bara är korrumperade politiker som måste ställas inför rätta utan skvatt galna psykopater och massmördare, ja, terrorister, som måste beredas livstids slutförvaring, gärna i Abu Ghraib eller Guantanamo, men framför allt långt från den makt de så girigt klamrar sig fast vid. Och hur många nembutal måste man ta per kväll för att kunna sova och slippa mardrömmar om man vet sig vara medlöpare och hantlangare till ett sådant hyde? Ty: ”Den som tiger samtycker”. Det tror jag mig ha hört långt innan mr Bush talade om för mig var jag står.