Tuesday, July 26, 2005

Är det en bomb du har i fickan?

Är det en bomb du har i fickan eller är du bara glad att se mig?
Från www.kurtnimmo.com/blog/ 050725

Det var en nästintill likgiltig nyhetsnotis: en dubbeldäckad turistbuss mitt på Manhattan omringades på söndagförmiddagen av gevärsviftande, SWAT-munderade newyorkpoliser sedan bussföraren misstänkt fem män med ”putande” fickor för att möjligen vara terrorister med ont i sinnet, enligt AP. Som i en scen plockad ur en gammal journalfilm från den CIA-stödda kuppen mot Jacobo Arbenz’ regering i Guatemala (eller vilken scen som helst från någon USA-ledd ”polisaktion” i Latinamerika) beläggs männen med handbojor och tvingas rada upp sig mot en vägg, på knä. Det visar sig naturligtvis att de inte är terrorister, bara turister, och de frisläpps, fömodligen djupt lättade över att inte ha rönt samma öde som Jean Charles de Menezes, som blev summariskt avrättad för att han bar en ”putande” jacka. ”Folk var verkligen livrädda” berättade en av bussens passagerare för Daily Telgraph. Och det är det som är poängen — att skrämma skiten ur amerikanerna, få dem att tro att al-CIA-duh är ute efter dem, och sålunda mjuka upp dem inför ännu fler intrång från polisstatens sida, vilka man nu fått att verka nödvändiga, något som biometriska id-kort snart kommer att vara (man kommer att behöva ett för att köra bil, gå till en läkare eller köpa mat). ”Vi vill bara slippa tänka på allt det här, få det ur huvudet”, förklarade en av dem som tvingats knäböja under gevärshot. ”Vi blev tillräckligt förödmjukade”, tillade han. ”Vi vill bara härifrån”, sade en annan. Olyckligtvis, för vår fördummade befolkning, tycks detta vara en typisk reaktion på polisstatens metoder.

Charles de Menezes: avrättad för att injaga skräck
Från samma källa 050724

Jag köper inte den brittiska regeringens bortförklaring att mordet på Charles de Menezes var en olyckshändelse. ”Polisen sade att Menezes tilldragit sig polisens uppmärksamhet då han lämnade ett hus som stod under bevakning sedan torsdagens attacker”, rapporterar News 24. ”Man uppgav att han därefter hade skuggats av polisens spanare till stationen, och att hans klädsel och beteende på stationen hade ökat deras misstankar.” Med andra ord, om man inte beter sig som väntat eller bär rätt sorts kläder, kan man få fem skott i huvudet. Men det är också en ursäkt. Det centrala är att när en kriminell regering inblandad i massiva krigsförbrytelser (i Irak och Afghanistan) gör det fritt fram för poliser eller specialstyrkor att avrätta människor, utan svepskäl eller några följder för mördarna, då kommer grobianer i statens tjänst att dyka upp ur skrymslena och börja avrätta folk. Naturligtvis kan detta vara exakt vad den brittiska regeringen vill —injaga skräck i vissa delar av befolkningen som en form av psykologisk krigföring. Israel har gjort det i decennier mot palestinierna, och nu förefaller det som om israelerna ger britterna några lektioner, även om britterna själva inte var bortkomna när det gällde att terrorisera miljontals människor under århundraden i Afrika, Malaysia, Indien, Irland, Mellöstern och på andra håll.

Kurt Nimmo:

Kurt Nimmo i anotherdayintheempire:

Det påstås att Ken Livingstone, Londons borgmästare, är vänster (neocon-bladet Sun gillar att kalla honom ”Red Ken” och ”den förhatligaste mannen i Storbritaninnen”. Men Ken, röd eller ej, skiljer sig inte från någon annan brittisk politiker vad det gäller mord på obeväpnade missstänkta ”självmordsbombare” och att köpa rubb som stubb av den rent ut sagt absurda självmordsbombarteorin. ”Vi har just haft 80 år av västerländska interventioner i främst arabiska länder på grund av västs behov av olja. Vi har stöttat motbjudande regimer och störtat dem vi inte betraktade som sympatiska”, sade Livingstone till Radio 4. ”Under 1980-talet rekryterade och utbildade amerikanerna Osama bin Laden, lärde honom mörda och tillverka bomber och skickade iväg honom att döda ryssar och driva ut dem ur Afghanistan.”

Trots att Livingstone har rätt på alla dessa punkter, betyder inte det att han når fram till den uppenbara slutsatsen — att ”självmordsbombdåden” i London är operationer av säkerhetstjänsterna. I likhet med de flesta människor inom den politiska vänstern tror Livingstone verkligen att det var islamistiska”självmordsbombare” i London och att de svarade på USA:s och Storbritanniens utrikespolitik. De straussianska nykonservativa och deras israeliska medkonspiratörer som bär ansvaret för uppviglingen till ett macchiavelliskt krig mot islam har tyvärr vänstern precis där de vill ha den — vänstern sväljer den rabiata och mordlystna mytologin om ”islamistiska självmordsbombare”, även om man förklarar dem som ett desperat svar på imperialismen.

Om vänstern — och det inbegriper förgrundsfigurer som Ward Churchill och Noam Chomsky — någon gång kommer till besinning och inser att dessa ”självmordsbomber” i själva verket är en del i en större ”spänningens strategi” av Gladio-typ, en psyk-operation utformad för att försätta västerländska befolkningar i panik och hetsa dem att stödja ett ”fjärde världskrig” mot islam, då får de straussianska nykonservativa ytterligt svårt att kränga sin ohyggliga framtidsvision. För närvarande är emellertid vänstern distraherad av sitt ”grupptänk” om ”nationell frigörelse”, och rökridån ”självmordsbombdåd” passar in perfekt i deras inskränkta och förlegade ideologi.

Och Ghali Hassan på www.globalresearch.ca :

I stället för att säga att det var för tidigt för att kunna säga vilka som bär ansvaret för bomberna i London den 7 juli, anklagade Tony Blair omedelbart muslimer och islam för brotten. Inga bevis , inga namn och inga dokument framlades som stöd för hans anklagelser. Detta hände trots att samtliga muslimska nationer å det starkaste fördömt attackerna mot oskyldiga människor. De begår sina brott, sade Blair, därför att ”de hatar vårt sätt att leva” och ”våra värderingar”. Varför valde dessa muslimska terrorister Blairs Storbritannien och inte Schweiz eller Sverige? Ordet varför har helt enkelt försvunnit ur såväl politikernas som mediernas språk.

Västerländska medier, experter och kommentatorer var snabba att hoppa på Blairs och Bushs kampanjtåg och fortsätter att förstärka och underblåsa dessa antimuslimska fördomar. Att blint anklaga muslimer och islam för våld är att inte låtsas om vilka de verkliga storleverantörerna av våld och terror är i världen av idag. Representerar några få individer hela den islamska eller kristna tron?

De skyldiga ”har ingen respekt för människoliv”, sade Blair. Har de som deltog i de barbariska ”Shock and Awe”-bombningarna av Bagdad och i ödeläggelsen av irakiska städer och byar någon respekt för människoliv? Vad är det för sorts terrorister som har resurser att dag efter dag fortsätt det folkmord som begås mot det irakiska folket? Bagdad var den muslimska världens hjärta och islams kulturella huvudstad i över 700 år.

Sedan mars 2003 har bombdåd som de i London ägt rum i Bagdad varje dag. De heliga städerna Najef och Falluja har jämnats med marken. Hundratusentals oskyldiga irakiska män, kvinnor och barn har mördats. Hela det irakiska samhä’llet har avsiktligt trasats sönder. Varför?

Den brittiska allmänheten meddelades att bombdåden i London ”visade alla tecken på att vara attacker från al-Qaida”. Även om terroristerna är vita, försäkrade dagstidningen The Independent sina läsare, måste de vara ”’legoterrorister’ anlitade av al-Qaida för att genomföra dåden.” Al-Qaida är nu Västs etikett på allt som är muslimskt.

Vad är al-Qaida? Al-Qaida (”Basen” på arabiska) var det CIA-sponsrade träninslägret för de afghanska mujaheddin, däribland Osama bin Laden och hans krigare. Gruppen skapades och finansierades av USA:s regering för att bekämpa Sovjetunionens ockupation av Afghanistan. De kallades ”frihetskämpar” av president Reagan. Faktum är att han efter ett möte med en grupp skäggiga mujaheddin i Vita huset förklarade: ”De här männen är den moraliska motsvarigheten till Förenta staternas grundare. För inte så längesedan var alltså mr bin Laden och hans män motsvarigheter till George Washington, Thomas Jefferson och Abraham Lincoln.

Al-Qaida har blivit ett lämpligt spöke för att rättfärdiga ett pågående krig. Al-Qaidas fortsatta existens är en mycket användbar förevändning för Bush-Blair-axeln och dess allierade. Det förser dem med det nödvändiga verktyget för att skapa skräck och manipulera den allmänna opinionen.

Bombdåden i London den 7 juli var i det närmaste omöjliga att genomföra mitt i all skärpt säkerhetsbevakning utan högt uppsatta britters vetskap och samordning. I likhet med attackerna den 11 september förblir bombdåden i London den 7 juli ett mysterium, men morden på oskyldiga människor kommer att förse Blairs regering med tillräckliga förevändningar för att (1) berättiga införandet av ett mycket impopulärt nytt brittiskt id-kort, (2) skärpa polisbevakningen (och diskrimineringen) av muslimer, (3) stifta drakoniska nya lagar som inskränker friheten, de medborgerliga rättigheterna och yttrandefriheten, (4) fortsätta att stödja Bushs terrorkrig mot försvarslösa nationer, samt (5) avleda allmänhetens uppmärksamhet från den ”förebyggande” statsterrorismen och krigsförbrytelserna som begås mot Iraks folk.

Under hela det kalla kriget, vars syfte var att hålla folk rädda, samarbetade västliga underrättelstjänster och NATO i attacker mot civila mål som de sedan skyllde på vänstergrupper för att skapa panik och tvinga allmänheten att vända sig till regeringarna och kräva mera säkerhet och skydd. En av dessa högerextremistiska grupper som låg bakom terrordåd mot civila (bl a bombdådet mot järnvägsstationen i Bologna 1980 som skördade 80 dödsoffer) bar kodnamnet Gladio. Gruppens existens blev känd i Italien först på 1990-talet och den italienska senaten tvingades på grund av folkets vrede upplösa den och döma medlemmarna till långa fängelsestraff därför att den var ”utom demokratisk kontroll” . Med andra ord, lögnerna blev för stora för att kunna döljas för allmänheten (se ”Secret Warfare: Gladio” av Daniele Ganser). Skurkar som vill sätta skräck i befolkningen och väcka panik är inte svåra att hitta.
(………)
Krig är ingen metod för att bekämpa terrorism. Krig är den våldsammaste formen av terrorism. Terrorismen är ingen ideologi; den är en metod för att sätta skräck i folk. Den kan bara bekämpas genom samarbete och utbyte av information mellan laglydiga stater. Man bör hålla i minnet att terrorismen är ett mindre hot mot mänsklighetens överlevnad än krig, massvält och sjukdomar, och det är mycket lättare att få bukt med rötterna till terrorismen.

Om Blair och Bush och deras allierade verkligen menar allvar med sitt tal om att utplåna terrorismens gissel, behöver de bara ta en ordentlig titt i spegeln och ställa sig en enda fråga: Tycker människor om att bli ockuperade, dödade, våldtagna, torterade och fördömjukade av utländska trupper?
(……..)

Israelisk "teknisk rådgivning"

050723, www.xymphora.blogspot.com

(…….)
Det ser ut som om den israeliska tekniska rådgivningen inom Operation Kratos ångar på för full maskin, och det är t o m möjligt att händelserna torsdagen den 21 juli, med så många blindgångare, bara var en träningsaktion för den brittiska polisen. Att be Israel om råd i sådana här frågor är speciellt besynnerligt. Jag förstår varför Israel agerar som man gör: man vill skapa terrorism så att man kan använda sin statsterrorism i ”självförsvar” för att slutgiltigt driva bort palestinierna från de ockuperade områdena. Men varför skulle britterna vilja följa dem på denna sorgliga väg? För varje ny incident förvärras problemet, och det kommer att ta många, många år att reparera skadorna. De inhemska säkerhetsåtgärder som vidtagits för att tackla otryggheten, fram till och inklusive att mörda människor som bär rockar som är för tunga för vädret, gör livet värre för alla (och de brittiska problemen har just hjälpt amerikanerna att göra Patriot Act till en permanent kränkning av de amerikanska medborgerliga rättigheterna). Vore det inte enklare att göra sig av med Tony, dra tillbaka sina trupper från Irak, ta några steg i rätt riktning för att lindra palestiniernas svåra situation och inleda processen att laga broarna till de muslimska delarna av världssamfundet? Är det så roligt att utkämpa ”kriget mot terrorn” att det är värt att leva i skräck under resten av sitt liv?

Se även brittiske parlamentsledamoten George Galloways inlägg i debatten om bomberna den 7/7 på
http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk_politics/vote_2005/frontpage/4419723.stm
eller
www.respectcoalition.org/index.php?ite=821
eller
www.rense.com/general67/dwlf.htm
eller besök
www.prisonplanet.com eller www.globalresearch.ca eller tusentals andra sajter där journalister jobbar som inte är inbäddade i CIA:s, Mossads och MI5-6:s populära sockervadd med skrämselhicka.
Ser till min glädje att Aftonbladet hade modet att ta in John Pilgers ”Blairs bomber” den 10/7. Finns på www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,670772,00.html

Sunday, July 24, 2005

Några rader från dagens xymphora.blogspot

050723, www.xymphora.blogspot.com

(…….)
Det ser ut som om den israeliska tekniska rådgivningen inom Operation Kratos ångar på för full maskin, och det är t o m möjligt att händelserna torsdagen den 21 juli, med så många blindgångare, bara var en träningsaktion för den brittiska polisen. Att be Israel om råd i sådana här frågor är speciellt besynnerligt. Jag förstår varför Israel agerar som man gör: man vill skapa terrorism så att man kan använda sin statsterrorism i ”självförsvar” för att slutgiltigt driva bort palestinierna från de ockuperade områdena. Men varför skulle britterna vilja följa dem på denna sorgliga väg? För varje ny incident förvärras problemet, och det kommer att ta många, många år att reparera skadorna. De inhemska säkerhetsåtgärder som vidtagits för att tackla otryggheten, fram till och inklusive att mörda människor som bär rockar som är för tunga för vädret, gör livet värre för alla (och de brittiska problemen har just hjälpt amerikanerna att göra Patriot Act till en permanent kränkning av de amerikanska medborgerliga rättigheterna). Vore det inte enklare att göra sig av med Tony, dra tillbaka sina trupper från Irak, ta några steg i rätt riktning för att lindra palestiniernas svåra situation och inleda processen att laga broarna till de muslimska delarna av världssamfundet? Är det så roligt att utkämpa ”kriget mot terrorn” att det gör det värt att leva i skräck under resten av sitt liv?

Se även brittiske parlamentsledamoten George Galloways inlägg i debatten om bomberna den 7/7 på
http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk_politics/vote_2005/frontpage/4419723.stm
eller
www.respectcoalition.org/index.php?ite=821
eller
www.rense.com/general67/dwlf.htm
eller besök
www.prisonplanet.com eller www.globalresearch.ca eller tusentals andra sajter där journalister jobbar som inte är inbäddade i CIA:s, Mossads och MI5-6:s populära sockervadd med skrämselhicka.
Ser till min glädje att Aftonbladet hade modet att ta in John Pilgers ”Blairs bomber” den 10/7. Finns på www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,670772,00.html

Friday, July 08, 2005

Några ord om att slänga sig med slang

Från vår vän och ärade kollega Einar Heckscher. Klockrent, eller:
Brådraskligen strulmulad smörbytta


Goda vänner brukar ibland berätta för mej när böcker jag översatt har blivit recenserade. På senare tid säjs det tydligen då och då att slangen jag använder behöver uppdateras. Nån förnärmad predikant lär för en tid sen ha antytt att jag kunde tänkas översätta Joyce Carol Oates till 70-talistisk pundarslang. Det skulle väl till dels bero på om hon använder den. Faktum är dock att tjyvar knarkare och rövare om än uppfinningsrika ändå är betydligt konservativare i sitt bruk av slanguttryck än trendkänsliga innekoryféer. Inte heller kan man förvänta sig att småförbrytare på tex franska landsbygden skulle använda termer som t.ex. ”chilla” eller ”softa” eller andra anemiska språkliga dagsländor. Den moderna anglicistiska popslangen i storstäderna förtunnar ofta begreppets innebörd snarare än berikar eller preciserar den; uttrycken lever dessutom sällan länge.

Jag inbillar mig inte att mina översättningar är grodfria, och hade jag inte oftast såna kunniga och engagerade förlagsredaktörer skulle mina alster nog här och där kväka eller rentav kvacka än värre. Men mitt bruk av slangtermer och ibland också andra uttryck med nåra år på nacken är avsiktligt, och beror på att jag tycker man ska försöka hålla levande ord vid liv. Den slang som uppstår numera – bortsett från invandrarslang, som fortfarande till dels funkar som en kreativ försvarsmur – är ofta förytligande anglicismer, inte som äldre slang berikande uttryck som fyller i hål i det vanliga språket. Det är också alltid någon som första gången har använt ett uttryck som sen hamnat i slangvokabulären, varför jag finner det legitimt i enstaka lägen att som Céline använda jungfrutermer som dyker upp i skallen på en. Att skriva är att skildra, och att vädja till läsarens egen inre skaparkraft. Inte att vara veckokorrekt.

I en recension av Alan Warners ursinnigt uppsluppna, ordglada och otäcka rövarroman ”Vandraren” lär någon ha klagat på att jag använt det gamla vad jag vet romska uttrycket ”tjinona”. Men förutom att ordet tycks mig sällsynt levande har en äldre skotsk lantisgangster en annan vokabulär än en popjournalist eller snoppreporter eller reklamknarkare. I en bok måste man beakta vem som säger orden, i vilken tid, men i lika mån även det melodiska och innehållsliga sammanhanget. Dialogöversättande handlar också om hur språket låter. Man skriver inte gärna ”förbannande tantens tarmvred skred han förlägen ut ur lägenheten utan ett ord”, därför att ljudupprepningarna låter fan; man till exempel ”lämnar kvarten ganska ställd”. I stället. (Eller så kan han, för all del i ytterst trängt och adjektivmättat läge, kanske rentav ”nybrutalistiskt tuta ut under snöpt ylande tystnad”: det beror liksom dels på vad som står i originalet, dels vad det är som egentligen händer på det stället i texten, och i sistnämnda lätt hysteriska fall på vad den tillfälliga nöjeslystnaden kräver innan man stryker det.)

Även om jag tror att även det utgör en del av förfallet ska jag här inte gå närmare in på hur man avskaffar kommatecken, semikolon och konjunktiver, och sålunda plattar till språkets rytmik. Människor talar med kommatecken, semikolon och tankstreck; det är inte bara estetiska skäl som talar för ett musikaliskt språk. Det handlar också om nyanser och betydelsebetoningar mellan raderna; det handlar om färgskalor och klimatisk karaktär.

Överhuvudtaget tycks mig svenskan förflackas och angliceras mer och mer. Lite lustigare är det ju att uppleva nånting som ”klockrent” än som ”super”. I Martin Kellermans serie ”Rocky” driver han friskt med unga män som knappt ens pinkar på svenska längre, och använder ammrikannska för att skyla över sin hemlöst men inlåst andefattiga längtan. Kellerman är satiriker; men annars syns mig ord- och uttrycksglädje på svenska ofta närmast motarbetad.

För ett par år sen fick jag ett par brev från Gunnar Lindkvist, Timo Sundberg och andra kumpaner på avsomnade motståndsnästet Lilla Maria, där de skickade mig listor på ord de inte ville få avskaffade, som de uppmanade mig att efter förmåga smuggla in. Så nu avslutar jag denna egenrättfärdiga drapa med att erbjuda ett valfläskskadat liknöjt Inne-Sverige följande slumpvisa urval från den underjordiska försvarsmakten av ibland antikverade men ännu sprattlande glosor med anknytning till språkliga bruk och attityder, och hälsningar från Timo och Gunnar:

sumprunkare – betuttad – fesmört – brådraskig – muggelsimpa – buskablyg – skränfock – klädd i näbben – sopprot – snorkpotta – möktugg – sladdertacka – fisförnäm – golbög – pådyvla – spelevink – brasgänges – dingbröla – smörbytta –pillemarisk – strulmula – rackabajsare – flåskrås – kysstäck – fåntratt – mackapär – grötmyndig – dråsagaton – surkuk – ohemul – svassa – drullputte – mallgroda – dyngrak – knyffelknutte – gottköpsknodd – illbatting – geggamoja – etc ad inf


Med kulturfernissade hälsningar,

Einar Heckscher

************************************************************************************************

Tony Blair och lögnerna

050707
Jaha, så har det nu hänt igen. ”Islamistiska fundamentalister” har slagit till ”mot G-8-mötet i Skottland” — men siktat så dåligt att alla offren råkade befinna sig 50 mil därifrån. ”Extra barbariskt”, för att inte säga otacksamt, är det enligt Blair ”att detta sker på en dag då människor möts för att försöka bekämpa fattigdomen i Afrika, och de långsiktiga konsekvenserna av förändringarna i vår miljö.”
Bra, då slipper herrarna på G8-mötet ta itu med dessa kniviga problem och kan i stället hugga in på kaviaren och koncentrera sig på (läs vältra sig i) den allt överskuggande terrorism som vid sidan om V65, lotto o. dyl. är bästa sättet att få folk att godvilligt betala skatt för fler kanonbåtar och sen ödmjukt huka sig i kyrkbänkarna, för se nu laddar han om. Finns det verkligen en enda ”terrorexpert” som innerst inne tror att G8:s ledare vill lösa ett ”problem” vars fortsatta existens bara skänker dem mera makt och friare händer samtidigt som vapenhandeln höstar in allt större vinster?
Ganska lägligt, alltså, för Blair att lämna G-8-mötet och flyga till London ”för att få en fullständig rapport — öga mot öga — med polis och räddningspersonal som hanterat denna situation, och sedan återvända till mötet senare på kvällen.” Men såg ni varggrinet bakom den ”märkbart tagna” statsmannaminen?

Vi vet att Blair & Bush ljög om förekomsten av massförstörelsevapen i Irak för att rättfärdiga ett fullständigt orättfärdigt angreppskrig.
Vi vet att mångdubbelt större belopp lades ner på att utreda Clintons affär med Monica Lewinsky än vad som spenderats på att utreda händelserna den 11/9 2001, och att den officiella versionen av de nidingsdåden luktar dålig science fiction lång väg,
Vi vet att deras så kallade skuldavskrivning för världens fattigaste länder är ren bluff och enbart avsedd att underlätta för utländska investerare att krama ut ännu större övervinster ur dem som inget har.
Vi vet att åtminstone Bush är fullständigt ointresserad av ”de långsiktiga konsekvenserna av förändringarna i vår miljö” (han ska ju få en sprillans ny jord av Gud efter Armageddon, minsann). Vi vet att de har ljugit med varenda tand de har i munnen, gång på gång på gång, och ändå ska vi tro på dem när de kommer dragande med sina ack så lägligt tajmade terroristdåd! Give us a fuckin’ break!
Och du, Göran Persson, du bara jamar med i falsksångarkören. Du har mer än någon annan bidragit till att ordet ”sosse” har fått en långt mer nedsättande klang än det hade på den tiden ni trots allt var demokrater också. Och tordes säga ifrån mot det som var uppenbart orätt. Nu betyder ordet ungefär ”dumdryg fegskit”, mycket på grund av dig. ”En attack mot vårt öppna samhälle”, kallar du det som har hänt. Visst, men var då ifrån? För tusende gången: vem tjänar på det här? ”Cui bono?” är frågan när man vill ha reda på vem som verkligen begick dådet. Fast när det gäller så kallade ”statsmän” är det tydligen ofint att ställa den frågan, det har svansviftarna i västvärldens förment fria press tydligen enats om, rent automatiskt och utan debatt. Fy faan ... vilken ynkedom!