Saturday, September 17, 2005

Gisslankrisen i New Orleans

Från www.xymphora.blogspot.com 2005-09-07

Från en viktig notis i Dispatch from the Trenches:

”OK, låt oss få ordning på det här: Michael Brown är med största sannolikhet en inkompetent underhuggare, men faktum är att när han vägrade släppa fram förnödenheter, nationalgardets trupper och byggnadsmaterial och maskiner och därefter beordrade att Superdome skulle låsas och vägspärrar upprättas på vägarna ut ur New Orleans för att tvinga alla som försökte fly undan förödelsen att vända om, då lydde han order. Inget av det var en tillfällighet, inget av det berodde på dåligt fattade beslut eller felaktiga prioriteringar. Det var ett avsiktligt utpressningsförsök från Bushadnministrationen för att få delstaten Louisiana att överlämna staden till den federala regeringen.

På fredagen, fyra dagar efter att Katrina slagit till, anlände äntligen nationalgardet, förment med mat och vatten till de instängda i Superdome. Visserligen utdelades till en början en del förnödenheter, men långtifrån tillräckligt. Alla tog för givet att det skulle komma mer. Men nationalgardet kom tungt beväpnade, för att försvara sig mot påstådda plundrargäng beväpnade med pistoler och gevär. Inom kort stod det klart att nationalgardets egentliga order var att spärra av Superdome och hindra alla från att ta sig ut.

Mellan onsdag morgon och fredag kväll anlände fartyg lastade med mat, vatten och medicinska förnödenheter. FEMA vägrade att låta lossa dem. Därefter beordrade Michael Brown att kommunikationerna mellan hjälparbetarna skulle klippas av.

Sent på fredagkvällen ställde Bushadministrationen Lousianas guvernör Kathleen Blanco inför något som inte kan kallas annat än ett ultimatum: innan de släppte fram katastrofhjälpen krävde de att hon skulle skriva över staden New Orleans på den federala regeringen.” (Här har xymphora en länk till en artikel iWashington Post.)

Märk väl att länken går till den ökända artikel i Washington Post där de tryckte den lögn som de fått höra från ”en högt uppsatt regeringstjänsteman” (förmodligen Karl Rove eller någon av hans medarbetare) om att Blanco så sent som lördagen den 3 september ännu inte skulle ha utfärdat undantagstillstånd, trots att hon i själva verket, som rättelsen över artikeln påpekar, gjorde det redan den 26 augusti (många anser att Washington Post har den etiska skyldigheten att avslöja namnet på den ”högt uppsatte regeringstjänstemannen” eftersom varje tysthetslöfte måste anses upphävt av lögnen och av att den nu bekräftats som lögn av pressen.) Men varför ville Bush införa krigslagar och ta över New Orleans? Dispatch from the Trenches uppger fyra skäl, av vilke de två sista är de viktigaste (fetstil i originalet):

”Att införa krigslagar skulle ge den federla regeringen total kontroll över staden: armén skulle sköta bevakningen och — kanske allra viktigast för denne storföretagens president — den federala regeringen skulle besluta över alla återuppbyggnadskontrakt och få $$$miljarder$$$ att dela ut till de storbolag som sponsrar den.

Dessutom har vi den lilla frågan om att frånta folket i New Orleans beslutsrätten över hur och vad som ska återuppbyggas och överlämna den i händerna på människor som ser New Orleans som ’Sin City’ och därmed effektivt se till att staden aldrig mer kommer att vara känd som The Big Easy.”
Bush utnytjade de svältande människorna i New Orleans som gisslan för att pressa guvernören till att lämna över staden till hans trupper så att han kunde:

1. dela ut samtliga återuppbyggnadskontrakt till vänner till gangsterfamiljen Bush som Halliburton och
2. utnyttja sina soldater till att kontrollera New Orleans’ invånares flykt från staden och återvändo till den och se till att ”oönskade” — svarta och fattiga vita rasförrädare som trivs i en övervägande svart kultur — aldrig kommer tillbaka, så att han kan bygga upp staden igen som ett nöjesfält för vita turister.

Lögnen som serverades till Washington Post var bara en del av den press man utsatte guvernören för. Bushs plan förklarar varför tillgängliga trupper hölls utanför staden när de kunde ha varit till nytta och endast sattes in när staden evakuerades (nu tjänar de som överbeväpnade väktare) och varför FEMA aktivt vidtog åtgärder för att hindra hjälp och hjälparbetare från att nå fram. Den förklarar också varför massmedia ägnade så mycket tid åt att rapportera om plundring, våldtäkter och mord, allt i ett samfällt försök att tvinga guvernör Blanco att gå med på Bushs krav. Plundringshistorierna handlade nästan uteslutande om människor som försökte få tag i den mat som Bush sett till att de inte skulle få, och våldtäkts- och mordhistorierna var mestadels påhittade. Hela scenariot var ett försök från regeringen Bushs sida att tjäna pengar på den tragedi som Katrina orsakat, ett försök som delvis omintetgjordes av Blancos vägran att låta sig pressas till att överlämna staden till Bush.

Kampen fortsätter och vi får inte låta dem lyckas med sina djävulska planer. Det vore ett brott, socialt, arkitekturmässigt och kulturellt, att låta Bush förstöra New Orleans. New Orleans måste väckas till liv igen i sina existerande byggnader, av vilka de flesta kan räddas, och med sina tidigare invånare. Övervägde den italienska regeringen att återuppbygga Florens någon annanstans efter översvämningarna 1966? Kan någon på allvar tänka sig att flytta på Venedig, ett mycket likartat ekologiskt fall med en stad som också sakta är på väg att sjunka? Blotta tanken är löjeväckande. Det finns bara fem kulturellt viktiga platser i hela USA: New York, Boston, Chicago, San Francisco och … New Orleans, det är bara att inse. Man kan inte bara ge upp New Orleans för att några få rika republikaner ska tjäna pengar. Om det amerikanska politiska systemet verkligen fungerade, då skulle Bushs försök att utnyttja New Orleans svältande och döende invånare som gisslan leda till att han ställdes inför riksrätt och avsattes från sitt ämbete. Det här var inte bara total inkompetens och försumlighet; det var en kriminell gärning.

Friday, September 02, 2005

Det allmänna bästa och katastrofekonomin

Den här tycker jag passar in på den sk ”demokratiska” politiken av idag i stort sett överallt. Se exempelvis på den svenska regeringens agerande (?) efter tsunamikatastrofen i julas och deras planer på att medelst terrorlagar slippa folkets kritik och kunna använda dess skattepengar till nya stridsflygplan i stället för till skola, sjukvård och omsorg. Göran Perssons arrogans, eller arvtagande minister Bodströms, är förmodligen en yrkesskada som har att göra med just fokuseringen på ”personligheten” och åsidosättandet av ”sakfrågan”, dvs just det allmänna bästa.

Från www.xymphora.blogspot.com 05-09-01

Den speciella kombination av politiska beslut som tillsammans ledde till katastrofen längs Gulfkusten är bara en del av ett pågående krig mot begreppet det allmänna bästa. Från en artikel av Chris Floyd:

”Men hur skyldig, kriminell och vedervärdig regeringen Bush än är, så är den ändå bara apoteosen av en långvarig trend som har samlat kraft i det amerikanska samhället under decennier: utplånandet av begreppet det allmänna bästa, en offentlig sektor som styrs av medborgarnas konsensus och där förmånerna och ansvaret delas av alla. I över 30 år har den korporativa högern drivit en skoningslös och mycket fokuserad kampanj mot det allmänna bästa genom att söka atomisera individerna till isolerade ”konsumtionsenheter” som avsiktligt hålls underinformersade av allestädes närvarande korporativa massmedia och vars politiska energi lätt kan avledas till känsloladdade, ”heta” frågor (gayäktenskap, skolmorgonböner, flaggbränning, socialhjälpsdrottningar, droger, porr, aborter, tonårssex, kommunistisk omstörtande verksamhet, terroristhot, etc., etc.) som aldrig hotar penningadelns profitbegär.
Lika målmedvetet har de med smutskastning, spinn och bluff försökt och lyckats förgifta den demokratiska processens källa, förvandlat den till ett tabloiderrnas grötfat kring vilket bara ’personligheten räknas’ under det att den rovgiriga politik som de Stora Pengarnas köpta och sålda kandidater driver fullständigt ignoreras. Allteftersom vilddjurskapitalismen har stärkt sitt övertag över staten genom att ösa miljarder över och under bordet i kampanjkassakistorna, har politikerna kunnat nonchalera allt större delar av folket. Om du inte kan sälla dig till en penningstinn intressegrupp, om du inte kan anlita en lobbyiststjärna som puffar för din sak och skaffar dig ’en plats vid bordet’, då klingar din röst ohörd, då skyfflas dina bekymmer åt sidan. (Frånsett några cyniska gester i valtider, förstås.) De fattiga, de sjuka, de svaga, de sårbara har blivit osynliga i media, i företagens styrelserum, vid de bord där maktspelarna på statlig, delstatlig och lokal nivå sitter. Den alltmer marginaliserade och instabila medelklassen är också på väg att försvinna ur härskarnas medvetande medan deras krypande för penningeliten blir skamlösare och mer hektiskt för varje dag.”

De hade en vecka på sig för att höja fördämningarna, evakuera de fattiga och förbereda katastrofhanteringen. De kände till hela omfattningen av katastrofen i alla dess detaljer i förväg, och de officiella varningarna var så dystra som några officiella varningar kan vara. De försökte inte ens göra något. Bush golfade och låtsades lira gitarr. Eftersom fonderna, arbetskraften och utrustningen som normalt skulle användas för sådana ändamål fanns i Irak, hade det bara blivit genant för dem att försöka göra något konstruktivt, så de bara spände av och lät det ske. Självfallet blir nästa steg att man offentliggör att mångmiljarddollarkontrakt på återuppbyggnaden har gått till Halliburton och Bechtel och därmed visar att Bush verkligen bryr sig. En katastrof är ett utmärkt tillfälle att tjäna pengar, medan det bara tär på de offentliga finanserna att försöka förhindra den.

Saker jag glömde blogga i augusti

Nya tankebrott
www.xymphora.blogspot.com 2005-08-07

Jag tyckte att Thomas Friedmans förslag att skapa en officiell amerikansk lista över ”ursäktsmakare” — folk som har mage att föreslå andra reaktioner på terrorism än Friedmans egna, som är en ändlös serie krig mot oskyldiga muslimska civila — var illa nog. Vi vet alla hur officiella listor snart blir till officiellt förtryck. I det nuvarande våldsamma klimatet i USA är bara att finnas på en sådan lista likvärdigt med att riskera att dödas av hämndlystna, galna högerextremister, och det vet Friedman. Hela meningen med att göra upp en sådan lista är att skapa ett klimat av fruktan för kroppslig, ekonomisk eller officiell vedergällning för att undertrycka alla alternativ till Friedmans idiotiska inställning till ”kriget mot terrorn”.

USA har varit med om sådana här saker förut. Under 1950-talet fick många människor sina liv förstörda avJoe McCarthy och hans anhang som skapade en hotfuyll atmosfär bara genom att göra upp listor över tänkbara förrädare, vilkas liv sedan förstördes genom att de svartlistades av filmbolagen (ironiskt nog var nästan alla offer för listorna judiska intellektuella). De här människorna var ”ursäktsmakare”, människor som bara ville föreslå alternativ till regeringens dåvarande politik. Den mest berömde amerikanske ”ursäktsmakaren” var Eugene Debs, som fängslades 1918 enligt lagen mot uppvigling (som också ironiskt nog användes till att förtrycka judiska intellektuella) bara för att ha vågat hävda att USA inte borde delta i första världskriget. Friedmans idé om att skapa en officiell lista över folk med allternativa inställningar till problemet terrrorismen är en fascistisk handling och han borde avskedas från New York Times.

Men det blir värre. Tony Blair förespråkar nu att det ska bli ett brott i Storbritannien att ”tolerera eller glorifiera” terrorism någonstans i världen, Bland dem som tolererade terrorismen skulle Friedmans ”ursäktsmakare” räknas in, ja, var och en som hade fräckheten att anse att det kan finnas rationella orsaker till terrorismen som skulle kunna bemötas med förnuftiga åtgärder från västmakterna, och att terrorismen kan ha sina orsaker i handlingar som begåtts av stater som Storbritannien och USA. Den listan skulle innefatta människor som Londons borgmästare Ken Livivngstone och f d labour- men nu oberoende parlamentsledamoten George Galloway, vars skarpa kritik som förbinder Blairs dåraktiga beslut att delta i attacken mot Irak med bombdåden i London tydligen har börjat störa Blair. Hans lösning blir att kasta ”ursäktsmakarna” i fängelse.

Den ende som verkligen hör hemma i fängelse är Tony Blair, som helt klart bryter mot internationell lag och är en krigsförbrytare av högsta rang.
Nya tankebrott
www.xymphora.blogspot.com 2005-08-07

Jag tyckte att Thomas Friedmans förslag att skapa en officiell amerikansk lista över ”ursäktsmakare” — folk som har mage att föreslå andra reaktioner på terrorism än Friedmans egna, som är en ändlös serie krig mot oskyldiga muslimska civila — var illa nog. Vi vet alla hur officiella listor snart blir till officiellt förtryck. I det nuvarande våldsamma klimatet i USA är bara att finnas på en sådan lista likvärdigt med att riskera att dödas av hämndlystna, galna högerextremister, och det vet Friedman. Hela meningen med att göra upp en sådan lista är att skapa ett klimat av fruktan för kroppslig, ekonomisk eller officiell vedergällning för att undertrycka alla alternativ till Friedmans idiotiska inställning till ”kriget mot terrorn”.

USA har varit med om sådana här saker förut. Under 1950-talet fick många människor sina liv förstörda avJoe McCarthy och hans anhang som skapade en hotfuyll atmosfär bara genom att göra upp listor över tänkbara förrädare, vilkas liv sedan förstördes genom att de svartlistades av filmbolagen (ironiskt nog var nästan alla offer för listorna judiska intellektuella). De här människorna var ”ursäktsmakare”, människor som bara ville föreslå alternativ till regeringens dåvarande politik. Den mest berömde amerikanske ”ursäktsmakaren” var Eugene Debs, som fängslades 1918 enligt lagen mot uppvigling (som också ironiskt nog användes till att förtrycka judiska intellektuella) bara för att ha vågat hävda att USA inte borde delta i första världskriget. Friedmans idé om att skapa en officiell lista över folk med allternativa inställningar till problemet terrrorismen är en fascistisk handling och han borde avskedas från New York Times.

Men det blir värre. Tony Blair förespråkar nu att det ska bli ett brott i Storbritannien att ”tolerera eller glorifiera” terrorism någonstans i världen, Bland dem som tolererade terrorismen skulle Friedmans ”ursäktsmakare” räknas in, ja, var och en som hade fräckheten att anse att det kan finnas rationella orsaker till terrorismen som skulle kunna bemötas med förnuftiga åtgärder från västmakterna, och att terrorismen kan ha sina orsaker i handlingar som begåtts av stater som Storbritannien och USA. Den listan skulle innefatta människor som Londons borgmästare Ken Livivngstone och f d labour- men nu oberoende parlamentsledamoten George Galloway, vars skarpa kritik som förbinder Blairs dåraktiga beslut att delta i attacken mot Irak med bombdåden i London tydligen har börjat störa Blair. Hans lösning blir att kasta ”ursäktsmakarna” i fängelse.

Den ende som verkligen hör hemma i fängelse är Tony Blair, som helt klart bryter mot internationell lag och är en krigsförbrytare av värsta sort.


Mer från Cindy Sheehan, soldatmodern som slagit läger utanför Bushs ranch i Crawford, Texas och kräver att Bush förklarar vad hennes son dog för.
(xymphora 2005-08-15)

”Och en annan sak jag vill att han ska tala om för mig är: Vad var det för ett ädelt syfte som Casey dog för? Var det frihet och demokrati? Skitsnack. Han dog för oljan. Han dog för att göra dina vänner rikare. Han dog för att utvidga den amerikanska imperialismen i Mellanöstern. Vi är inte friare här, tack vare din Patriot Act. Irak är inte fritt. Få bort Amerika ur Irak och Israel ur Palestina så får du stopp på terrorismen. Jag använde det där ordet som börjar på ”i” – imperialism. Och nu ska jag använda ett till — impeachment — för vi kan inte benåda de här människorna. De måste ställas inför rätta för krigsförbrytelser och sättas i fängelse.”

Det är viktigt att koppla ihop tillbakadragandet av amerikanska trupper från Irak med tillbakadragandet av israeliska trupper från de ockuperade områdena. Det är två sidor av samma mynt, och det krävs handling på bägge håll för att minska riskerna för terrorism. Forskning om självmordsbombare har visat att orsaken till terrorismen inte är ”ondska” utan helt enkelt att ett land ockuperas av militära trupper av en annan religion. Stoppar man dessa ockupationer så har man tagit verkliga steg mot att få slut på terrorismen. Cindy Sheehan säger saker som många människor vet är sanningar, men som inte får någon plats i vanliga massmedia.

Thursday, September 01, 2005

Katrina som symbol

från
www.xymphora.blogspot.com 050901 (min översättning)

Alla ironier och motsättningar som Bushadministrationen medfört för USA har sammanstrålat i den perfekta orkanen Katrina:

1. Katrina är en storm orsakad av den globala uppvärmningen, ett problem som Bush vägrar att överhuvudtaget se (fast ”vingmuttrarna” har ett ”spinn” för det också). Naturligtvis hade inte något som Bush hade gjort kunnat förhindra Katrina, men det kunde ha bidragit till att lindra effekterna av en del framtida stormar. Översvämningarna längs kusten kommer att bli värre, men regeringen Bushs reaktion är att låtsas att allt är hur bra som helst. Vägran att ta vetenskapens rön i beaktande är den genomgående inställningen hos den nuvarande amerikanska regeringen, det gäller såväl dess obefintliga stöd för intelligent design, dess underlåtenhet att ta ekologiska varningar på allvar och dess motstånd mot stamcellforskning.

2. Kriget i Irak innebar att nationalgardet, som normalt skulle påta sig en stor del av katastrofhjälparbetet, befann sig i Irak.

3. Ungefär samtidigt som katastrofen drabbade Gulfkusten, dog 600 till 1000 människor pga paniken som utlöstes av ryktet om en bomb på en bro i Irak. Ingen av dem skulle ha dött om inte USA hade anfallit och ockuperat landet.

4. FEMA (Federal Emergency Management Agency) har nu officiellt visat sig ha förvandlats till en övervakare av Homeland Security. FEMA:s nya jobb som Storebror betyder att de är inkompetenta för sitt gamla jobb, att organisera katastrofhjälp. Man tycks inte ens ha kunnat ordna så att en viktig fördämning förstärktes med sandsäckar. Den nya orwellska säkerhetsstaten har lämnat amerikanerna utan skydd från någon del av de statliga myndigheterna. Mer symbolik: Kanada erbjöd sig att skicka hjälp, vilken avböjdes, inte av något principiellt skäl utan därför att antiterrorbestämmelserna i Homeland Security Act gjorde det omöjligt för den överlastade amerikanska byråkratin att släppa in kanadensarna i landet. Människor kommer nu att börja dö som en direkt följd av de ändrade prioriteringar som orsakats av ”kriget mot terrorn”.

5. Bushs skattesänkningar plus kostnaderna för Irakkriget och Homeland Security ledde direkt till en oförmåga att finansiera reparationer och påbyggnad av fördämningsvallarna runt den snabbt sjunkande staden New Orleans. (”New Orleans is sinking, man, and I don’t wanna swim”). Liksom människorna på Aaimmah-bron är New Orleans ett offer för kriget i Irak.

6. Bush kortade sin femveckorssemester med två dagar, så att han kunde synas leda uppröjningsarbetet. Om han hade behagat avvara fem dagar hade han naturligtvis kanske kunnat göra någon nytta. Men medan folk drunkade satt han och knäppte på gitarren (Nero spelade fiol medan Rom brann). Spelade Bush Led Zeppelin: ”If it keeps on rainin’, levee’s goin’ to break, when the levee breaks I’ll have no place to stay”? Eller kanske Bob Dylan: ”Crash on the levee, mama, water’s gonna overflow, swamp’s gonna rise, no boat’s gonna row”?

7. Det är svårt att missa att det här var skador som drabbade de stater där Bush har haft sitt starkaste stöd. Det är bra att veta att han är opartisk: de människor som stöder honom ligger lika illa till som alla andra. Men de kommer aldrig att ge honom skulden för sin svåra belägenhet, han är ju en ”gudfruktig man”.

8. Medan delar av New Orleans ligger under 6 meter vatten, och situationen i andra städer är ännu värre, håller massmedia Bush om ryggen genom att se plundringen som den värsta delen av problemet! Aldrig slutar de spinna …

Slaget vid New Orleans 1815 var en lysande seger för den ganska unga nationen Amerikas Förenta Stater, dess debutantfest som stor aktör på världsscenen (ämnet för ännu en sång). Sänkningen av New Orleans etthundranittio år senare representerar början till slutet för den amerikanska dominansen, ett slut orsakat av en häpnadsväckande symbolisk samling enfaldiga beslut och misstag från Bushadministrationens sida.

(För de många länkar som artikeln innehåller, gå direkt till xymphora på adressen ovan.)