Den här tycker jag passar in på den sk ”demokratiska” politiken av idag i stort sett överallt. Se exempelvis på den svenska regeringens agerande (?) efter tsunamikatastrofen i julas och deras planer på att medelst terrorlagar slippa folkets kritik och kunna använda dess skattepengar till nya stridsflygplan i stället för till skola, sjukvård och omsorg. Göran Perssons arrogans, eller arvtagande minister Bodströms, är förmodligen en yrkesskada som har att göra med just fokuseringen på ”personligheten” och åsidosättandet av ”sakfrågan”, dvs just det allmänna bästa.
Från www.xymphora.blogspot.com 05-09-01
Den speciella kombination av politiska beslut som tillsammans ledde till katastrofen längs Gulfkusten är bara en del av ett pågående krig mot begreppet det allmänna bästa. Från en artikel av Chris Floyd:
”Men hur skyldig, kriminell och vedervärdig regeringen Bush än är, så är den ändå bara apoteosen av en långvarig trend som har samlat kraft i det amerikanska samhället under decennier: utplånandet av begreppet det allmänna bästa, en offentlig sektor som styrs av medborgarnas konsensus och där förmånerna och ansvaret delas av alla. I över 30 år har den korporativa högern drivit en skoningslös och mycket fokuserad kampanj mot det allmänna bästa genom att söka atomisera individerna till isolerade ”konsumtionsenheter” som avsiktligt hålls underinformersade av allestädes närvarande korporativa massmedia och vars politiska energi lätt kan avledas till känsloladdade, ”heta” frågor (gayäktenskap, skolmorgonböner, flaggbränning, socialhjälpsdrottningar, droger, porr, aborter, tonårssex, kommunistisk omstörtande verksamhet, terroristhot, etc., etc.) som aldrig hotar penningadelns profitbegär.
Lika målmedvetet har de med smutskastning, spinn och bluff försökt och lyckats förgifta den demokratiska processens källa, förvandlat den till ett tabloiderrnas grötfat kring vilket bara ’personligheten räknas’ under det att den rovgiriga politik som de Stora Pengarnas köpta och sålda kandidater driver fullständigt ignoreras. Allteftersom vilddjurskapitalismen har stärkt sitt övertag över staten genom att ösa miljarder över och under bordet i kampanjkassakistorna, har politikerna kunnat nonchalera allt större delar av folket. Om du inte kan sälla dig till en penningstinn intressegrupp, om du inte kan anlita en lobbyiststjärna som puffar för din sak och skaffar dig ’en plats vid bordet’, då klingar din röst ohörd, då skyfflas dina bekymmer åt sidan. (Frånsett några cyniska gester i valtider, förstås.) De fattiga, de sjuka, de svaga, de sårbara har blivit osynliga i media, i företagens styrelserum, vid de bord där maktspelarna på statlig, delstatlig och lokal nivå sitter. Den alltmer marginaliserade och instabila medelklassen är också på väg att försvinna ur härskarnas medvetande medan deras krypande för penningeliten blir skamlösare och mer hektiskt för varje dag.”
De hade en vecka på sig för att höja fördämningarna, evakuera de fattiga och förbereda katastrofhanteringen. De kände till hela omfattningen av katastrofen i alla dess detaljer i förväg, och de officiella varningarna var så dystra som några officiella varningar kan vara. De försökte inte ens göra något. Bush golfade och låtsades lira gitarr. Eftersom fonderna, arbetskraften och utrustningen som normalt skulle användas för sådana ändamål fanns i Irak, hade det bara blivit genant för dem att försöka göra något konstruktivt, så de bara spände av och lät det ske. Självfallet blir nästa steg att man offentliggör att mångmiljarddollarkontrakt på återuppbyggnaden har gått till Halliburton och Bechtel och därmed visar att Bush verkligen bryr sig. En katastrof är ett utmärkt tillfälle att tjäna pengar, medan det bara tär på de offentliga finanserna att försöka förhindra den.
No comments:
Post a Comment