Wednesday, August 31, 2005

South American Ways

Här i Brasilien sörjer vi över att så många i arbetarpartiet PT:s ledning gick på nyliberalernas och den internationella socialdemokraturans bluff om den enda vägen och hamnade i reklamgubbarnas, bankernas och korruptionens klor, vilket lett till att Lula kan komma att stå utan parti till valet 2006, så stor är splittringen och så många är avhoppen. I stället för att liera sig med kolleger som Venezuelas Hugo Chavez och Kirschner i Argentina och utforma ett allsidigt projekt för Brasiliens utveckling försökte han hålla sig väl med rasande trevliga skurkar som den gamla vanliga brasilianska oligarkin och mr Bush och herrarna i Världsbanken och IMF. Man kan inte sitta på två stolar, Lula. Men å andra sidan är du ju långtifrån den förste politiker som har hoppat över stängslet och slutat representera sina väljare, även om du är den ende hittills som på frågan ”Är ni leninist?” har svarat ”Nej, jag är svarvare”.

Och så över till något mer positivt, dagens lilla blänkare från
www.xymphora.blogspot.com

2005-08-31

Ekonomiskt medbestämmande i Venezuela

Som om det inte fanns tillräckligt med skäl för Pat Robertson och hans gelikar runtom i världen att hata Hugo Chavez, har Venezuela börjat införa ”deltagande ekonomi”, ”partecon”, i sina fabriker. Arbetarna ges en mycket större roll i beslutsfattandet, en process som verkar synnerligen vettig om man betänker att det är de som ser vad som pågår. Jag minns kommentarer från bilindustriarbetare som byggde Chevrolet Caprice, en bil så ful och opraktisk att arbetarna visste att de skulle bli avskedade när ingen köpte den, vilket var uppenbart för dem men tydligen inte för GM-ledningen. Deltagande ekonomi skrämmer skiten ur kapitalisterna, för när man tar bort deras förmenta speciella talanger för företagsledning är det svårt att se vad de har med sig till bordet, frånsett det kapital de har stulit eller ärvt. De venezuelanska experimenten tycks följa de baskiska initiativen, av vilka de mest berömda är Mondragonkooperativen (en idé som har dykt upp till och med i Kalifornien).
Se även

http://www.venezuelanalysis.com/articles.php?artno=1294
http://www.justpeace.org/mondragon.htm
http://www.alternet.org/story/23201/

Skratta inte, för så kul är det inte.

Människor i bur på zoo i London

Av Henry Makow, PhD,

2005-08-27

Den stora nyheten i brittiska media i fredags var åtta unga lättklädda människor som lekte i björnburen på London Zoo. Buren hade fått etiketten ”Varning: Människor i deras naturliga miljö.”

”Att se folk i en annorlunda miljö, bland andra djur, kan lära allmänheten att människan bara är en art av primat”, sa Polly Wills, taleskvinna för London Zoo.

Låt inte lura er. Det här är inget skojigt jippo utan den sorts psykoperation som vi kommer att få se mer av. Den psykologiska krigföringen underkuvar sin målgrupp genom att ändra dess självuppfattning.

Eftersom Storbritannien snabbt är på väg att bli en polisstat måste den inburade befolkningen lära sig att se sig som djur. Den får inte insistera på att kräva privatliv, frihet eller andra ”mänskliga” rättigheter.

I den västerländska, kristna civilisationens hjärta finns övertygelsen att människan besitter en gnista av det gudomliga, själen. Det är den som gör henne ”mänsklig” och förbinder henne med en gudomlig plan genom hennes andliga längtan efter t ex rättvisa, sanning, kärlek och skönhet.

Den västerländskla civilisationens fiender, bankirer som håller sig dolda i sina högkvarter i Londons City, har konstruerat en totalitär polisstat. De vill att människor ska betrakta sig som djur, lättare att utnyttja, driva, avla och sålla.

Detta är uppenbart av medias behandling av ämnet, vilken är viktigare än själva jippot. Upprepning är kärnan i all hjärntvätt. Tanken att människor inte är något annat än djur upprepas sex gånger i den korta notis från AP som jag såg. Till exempel:

”Många anser att människor står över andra djur”, sa en av deltagarna. ”När de ser människor som djur här, påminner det dem om att så speciella är vi inte, liksom.”

Mark Ainsworth, 21, hörde om ”the Human Zoo” på nyheterna. ”Det var det här som fick oss att komma hit. Människor är också djur!”

En besökare pekade på en glänsande muskulös kropp på en klipphylla och skämtade om att London Zoo borde fundera på ett avelsprogram.

I likhet med sina inburade grannar hade även människorna en mångfald leksaker att roa sig med, sällskapspel, musik, målarfärg och bollar.

De behandlas som djur, med skötare och allt, men tillåts gå hem varje kväll efter stängningsdags.

Då besökaren Peter Bohn, 42, fick se ”djuren” jonglera, stannade han upp och fick sig ett gott skratt.

”Det är för dråpligt”, sa han. ”Det vänder uppochner på allt.Det får en att tänka på människorna i förhållande till djuren.”

Att vända allt uppochner är exakt vad elitens planerare sysslar med. De representerar den organiserade ondskan på den den här planeten, så Ont är Gott. Gott är Ont. Sant är Falskt och Falskt är Sant. Frihet är Slaveri och Slaveri är Frihet. Fred är Krig och Krig är Fred. Välkommen till Orwells 1984.

Den brittiska allmänheten är utsatt för en skoningslös psykologisk krigföringskampanj avsedd att chocka den till underkastelse. Mordet på den brasilianske ingenjören Jean Charles de Menezes var ingen olyckshändelse. Budskapet var att staten kan mörda vem som helst när som helst utan någon anledning.

Britterna är så skräckslagna att en opinionsundersökning nyligen visade att 75% är villiga att ge avkall på sina medborgerliga rättigheter i utbyte mot mer ”säkerhet”. De flesta av dem inser inte att det är så diktaturer tar makten, genom bedrägeri.

Jag skulle inte bli förvånad om jippot på London Zoo kokats ihop på andra sidan staden, på Tavistock Institute, där den brittiska eliten har idkat psykologisk krigföring mot mänskligheten i över åttio år.

Den allmänna reaktionen på det här jippot borde ha varit stor indignation. Hur vågar de förnedra oss på det här viset? Men tydligen har allmänheten redan förnedrats så mycket att den inte märker någon skillnad. Eller är för chockad och förfärad för att kunna tala.

Bildade människor? Vilken patetisk besvikelse.

Åskådarna på London Zoo lär inte finna det lika roande när de själva sitter i burarna och utfodringen har blivit inställd.

--------------
Fil dr Henry Makow är uppfinnaren av spelet ”Scruples” och författare till ”A long way to go for a date.” Hans artiklar som avslöjar fe-manismen och den Nya världsordningen återfinns på www.savethemales.ca

Friday, August 19, 2005

Oljekris? Nej, rekordvinster

Daniel Yergin om ”oljebristen”
Från xymphora blogspot 2005-08-17

Den som gillar den massiva ökning av oljebolagens profiter som orsakats av konspirationen för att pressa upp oljepriset genom att tala om underskott och kriser kanske inte gillar vad Daniel Yergin har att säga:

”Vår nya analys av produktionskapaciteten, fält för fält, som letts av mina kolleger Peter Jackson och Robert Esser, går stick i stäv mot den rådande uppfattningen och leder till en helt annan slutsats: Det kommer att ske en stor, exempellös ökning av oljeutbudet under de närmaste åren. Mellan 2004 och 2010 kan råoljeproduktionskapaciteten (inte den verkliga produktionen) komma att öka med 16 miljoner fat per dag — från 85 miljoner fat per dag till 101 — en 20-procentig ökning. En sådan tillväxt under de närmaste åren skulle kunna minska trycket på tillgång och efterfrågan.”

och:

”Det är inte första gången världen har ’fått slut på olja’. Det är snarare den femte. Cykler av brist och överflöd kännetecknar hella oljeindustrins historia.”

och:

”De växande energitillgångarna bör inte förleda oss till att underskatta den långsiktiga utmaningen, att tillhandahålla energi för en växande världsekonomi. I nuläget ser det ut som om världen, även med ett effektivare energiutnyttjande, kommer att konsumera 50% mer olja om 25 år.Detta innebär en stor utmaning. Men den ökande produktionskapaciteten kommer åtminstone under flera år framöver att ta luften ur rädslan för en överhängande oljebrist. Och detta kommer i sin tur att ge oss andrum till att ta itu med investeringsbehoven och hela skalan av teknologier —från utveckling till resursbevarande — som kommer att behövas för att underhålla en växande världsekonomi och tillgodose behoven för det som börjar bli en global medelklass.”

Yergin är författaren till ”The Prize”, en utmärkt historik över oljeindustrin. Jag skulle inte ha så mycket emot den här oljebristbluffen om det vore första gången de körde med den, men det gör de om och om igen, och vi faller för den varenda gång. Somliga anser att 1970-talets oljekris anstiftades för att göra utvinningen av nordsjöoljan ekonomiskt genomförbar och därmed rädda Storbritannien från bankrutt. Teknologin gör ständigt nya framsteg, och höga oljepriser gör det bara möjligt att utvinna olja från källor som förut var olönsamma. De stora oljebolagen gör miljarder i rekordvinster på att sälja samma kvantitet olja som alltid, allt på basis av att återigen lura oss att tro att det råder ett obotligt oljeunderskott. Vi får höra att priset stiger på grund av tillgång och efterfrågan, trots att det största delen av ökningen beror på den amerikanska dollarns sjunkande värde (ännu ett skäl att prissätta oljan i en stabil valuta som euron). Eftersom det största problem som världen står inför idag är växthuseffekten, som orsakas av att vi bränner för mycket fossila bränslen, är ett underskott av olja förmodligen den bästa nyhet som världen kan få, men tyvärr sitter vi här med tillräckligt med olja för en överskådlig framtid. Men ännu ett dåraktigt krig mot något land i Mellanöstern skulle naturligtvis avsevärt kunna förändra detta sakernas tillstånd.

Friday, August 12, 2005

DU: Dr Strangeloves våta dröm

Utarbetat uran: kärnvapenkrigets trojanska häst.

Gå till www.globalresearch.ca och läs Leuren Morets skrämmande artikel om USA:s bruk av utarbetat uran och säg sen som Petter Hansson i AB i våras, att det är väl ändå otroligt att USA:s regering skulle mörda 3000 av sina egna för att få en förevändning att gå i krig mot Irak, vilket var vad som skedde den 11 september 2001. Leuren Moret har arbetat vid två amerikanska kärnvapenlaboratorier som geolog. 1991 blev hon en s.k ”whistleblower” och slog larm om verksamheterna vid Livermorelaboratorierna. Sedan dess har hon arbetat som fristående forskare och strålningsspecialist runt om i världen och bidragit till FN:s underkommitté för forskning om utarbetat uran. Hennes forskning om miljö- och hälsoeffekterna av lågintensiv strålning från atmosfäriska kärnvapenprov, kärnkraftanläggningar och DU-vapen finns tillgänglig på http://www.mindfully.org

Några axplock ur artikeln:

’USA:s bruk av s.k. DU-vapen, vilket strider mot alla internationella avtal, kommer långsamt att utplåna alla arter på jorden, inklusive människan, och ändå fortsätter detta land att använda dem, med full vetskap om deras destruktiva potential.

Sedan 1991 har USA iscensatt fyra krig i vilka man använt DU-vapen, vapen som är olagliga enligt alla ingternationella traktater, avtal, konventioner och överenskommelser, såväl som under USA:s egna militära lagar. Det fortsatta bruket av dessa illegala radioaktiva vapen som redan har smittat ner enorma områden med lågintensiv strålning och med tiden kommer att smitta ner andra delar av världen är verkligen ett internationellt problem som angår hela världen. Det djupare syftet avslöjas vid en jämförelse mellan de regioner som nu är nersmittade med utarbetat uran — från Egypten över Mellanöstern, Centralasien och till norra delen av Indien — och de amerikanska geostrategiska imperativ som beskrivs i Zbigniew Brzezinskis bok från 1997, The Grand Chessboard.
(Karta och citat ur Brzezinskis bok.)
……..

Faktum är att USA och dess militära allierade har iscensatt fyra kärnvapenkrig, ”slipping nukes under the wire” genom att använda smutsiga bomber och vapen i länder som USA kräver kontroll över.
……..
DU beskrivs som ”kärnvapenkrigets trojanska häst” och är vapnet som fortsätter att döda.
Uran 238 har ett halvliv på 4,5 miljarder år, vilket är lika med jordens ålder. Och allt eftersom U-238 bryts ner till sina dotterisotoper, i fyra steg innan det blir till bly, fortsätter det att avge mer strålning för varje steg. Det går inte att stänga av och det går inte rensa ut. Det svarar verkligen mot USA:s egen definition av massförstörelsevapen.

Efter att ha bildat mikroskopiska och submikroskopiska olösliga partiklar av uranoxid på slagfältet finns uranet kvar i luften och färdas med vindarna runt jorden som en radioaktiv komponent av dammet i atmosfären och dödar, lemlästar och vanställer urskillningslöst allt levande där regn, snö och fukt fört det till marken. Den radioaktivitet som härrör från kärnvapenprov i atmosfären motsvarar 40 000 Hiroshima-bomber och förorenar fortfarande atmosfären. De mängder lågintensiva radioaktiva föroreningar från DU som släppts ut sedan 1991 är många gånger större (och lagras i kroppen) än nedfallet från de atmosfäriska provsprängningarna.

En oberoende rapport till EU-parlamentet från den europeiska kommittén rörande strålningsrisker (ECRR) uppger på basis av studier av Tjernobylkatastrofen att riskerna med lågintensiv strålning är 100 till 1000 gånger större än vad internationella strålskyddskommittén uppskattat dem till på basis av bristfälliga utvärderingar av atom- och vätebombsprovers effekter gjorda av den amerikanska regeringen. Med hänsyftning på strålningens extremt dödande effekter på biologiska system skriver dr Rosalie Bertell, en av de 46 forskare som författade ECRR-rapporten så här:

”Begreppet artutplåning innebär ett relativt snabbt, avsiktligt förorsakat slut på historia, kultur, vetenskap, biologisk fortplantning och minne. Det är människans slutgiltiga förkastande av livets gåva. En handling som kräver ett nytt ord för att kunna beskrivas: ”omnicide” eller ”allmord”.

……….

USA gav första gången DU-vapen till Israel för att under amerikanks ledning användas i Sinai-kriget mot araberna 1973. Sedan dess har USA testat, tillverkat och sålt DU-vapen till 29 länder. Ett internationellt tabu förhindrade att de användes fram till 1991 , då USA bröt detta tabu och för första gången använde dem på slagfälten i Kuwait och Irak.’

Ja, här finns sannerligen mycket ohygglig läsning att ta ställning till. George W. Bushs lättvindiga bortförklaring av DU:s verkningar på Vita husets officiella website inte minst. Eller följande:

’USA:s krig i Afghanistan gjorde klart att det här inte var ett krig I tredje världen utan MOT tredje världen. I Afghanistan, där 800 till 1000 ton utarbetat uran bedöms ha använts under 2001 förstår även obildade afghaner vilken inverkan dessa vapen har haft på deras barn och på framtida generationer:

”Sedan amerikanerna förstört vår by och dödat många av oss, förlorade vi också våra hus och har ingenting att äta. Ändå kunde vi ha uthärdat allt detta elände och rent av funnit oss i det, bara inte amerikanerna hade dömt oss alla till döden. När jag såg min vanskapte sonson förstod jag att allt mitt hopp om en framtid har försvunnit för gott. Det här är annorlunda mot hopplösheten under ryssarnas barbari, trots att jag den gången miste min äldste son Shafiqullah. Den här gången vet jag att vi är offer för det osynliga folkmord som Amerika har utsatt oss för, en tyst död som jag vet att vi aldrig kan undgå.”
(Jooma Khan från provinsen Laghman, mars 2003.)’


Och dit har vår fryntlige statsminister Torpar-Göran släppt iväg 100 svenska soldater, troligen på skattebetalarnas bekostnad, för att hjälpa den rasande trevlige mr Bush att hålla heroinfabrikerna och pipelinebyggena igång. De som ev kommer hem igen kommer att vara tickande bomber, inte bara pga psykiska krigsskador utan också därför att de är radioaktivt smittade. Skalade han löken på dig, Göcke, eller mumlade han bara nåt om en eventuell nedläggning av SAAB i Trollhättan och klämde till om pungen din?
En skam för alla socialdemokrater från Branting och fram till Palme är du i vilket fall, och din okunnige justitieminister Thomas Bodström, den ende som nått den posten i Sverige genom arv och vissa fotbollsmeriter, ska inte öppna käften om terrorismbekämpning, den sköter man bäst genom att bekämpa och inte liera sig med de skurkar som smörjer kråset med den ohyggligt mycket mer omfattande terror som ”lågintensivt kärnvapenkrig” innebär.
Något måste alltså göras nu — annars är det lika bra att hänga sig innan cancern kommer — och jag uppmanar än en gång till svensk skattebojkott. Sätt pengarna på ett konto märkt skatt, och låt dem sitta där tills det blir ändring Vad ska vi med en demokratiskt vald regering och riksdag till om de inte stiftar lagar eller regerar någotsånär i enlighet med folkviljan? Och vad den beträffar, vet jag att Sveriges befolkning, som inte vill ha några terrordåd, förstår mycket bättre än Persson och Bodström hur farligt det är att ta skurkarnas parti i det här spelet. Vi vill inte ha nåt nytt drönarplan som vi ska bekosta åt SAAB, ”för att bevara spetskompetensen i Linköping”, vi vill inte ha svenska stridskukar som tror de är Rambo och försvarar USA i Afghanistan, vi vill inte ha en socialdemokrati som har lapat i sig den läckra grädden från först nyliberalernas och nu Bush&Blair-fascisternas fat och nu bara satsar på sig själv, vi vill ha bra skolor, universitet, vård och omsorg och samhällservice för pengarna, och ja, faktiskt, ett svenskt försvar som kan försvara Sverige i den händelse att guldreserverna i Norrland är större än man hade trott.

Gonzo Long

……….

US$, R.I.P.

Amerikanska dollar, vila i frid.
Från xymphora.blogspot.com 2005-08-11

Alla har börjat hacka på de stackars amerikanerna:

1. Sydkorea, som innehar den fjärde största valutareserven i världen, av tradition i amerikanska värdepapper, meddelade i våras att man tänker diversifiera till andra valutor.
2. Ryssland beräknar nu rubelns värde mot en valutakorg som inkluderar den amerikanska dollarn och euron och där euron väger allt tyngre i korgen. Man överväger också att prissätta sin olja i euros i stället för dollar.
3. Kina har meddelat att dess valutakurs kommer att bestämmas genom en valutakorg i stället för att ligga fast mot dollarn. De ingående valutornas tyngdfördelning i korgen är en hemlighet, vilket kommer att ge kineserna möjlighet att i tysthet göra sig av med amerikanska tillgångar utan att utlösa en panik som plötsligt skulle minska värdet av dessa tillgångar. Den amerikanska politiska oppositionen mot kinesernas köp av Unocal kommer att visa sig vara ett mycket dumt drag.
4. I och med Kinas nya taktik, att uppvärdera den egna valutan, kommer troligtvis andra asiatiska länder att börja kurssätta sina valutor efter den kinesiska hellre än mot den alltmer pressade dollarn.
5. Den iranska oljebörsen, en ny internationell oljemarknad där oljepriset kommer att anges i euros i stället för dollar, planerar att öppna våren 2006.
6. Saudiarabien meddelade omedelbart efter kung Fahds död att man tänker ta hem 360 miljarder dollar som investerats utomlands under de senaste 18 månaderna. Naturligtvis investerades merparten i USA, och Saudiarabien kan omöjligen absorbera alla dessa pengar, så det är ett artigt sätt att säga att man ämnar investera sina oljevinster på annat håll i fortsättningen. Detta sätter i all stillhet punkt för systemet att saudiska oljeintäkter investeras i USA. Det har varit till enorm fördel för amerikanerna, och det enda tack saudierna har fått för det är att ständigt anklagas för att finansiera terrorism, en finansiering som inleddes på USA:s enträgna begäran! Ersättandet av prins Bandar — en man som uppfattas som mycket närstående amerikanska intressen, och då speciellt gangsterfamiljen Bush själv — som saudisk ambassadör i Washington är med största sannolikhet också ett tecken på att saudierna har tröttnat på att stötta upp den amerikanska ekonomin och bara få svinhugg tillbaka. Förlusten av den mycket nära vänskapen med saudierna är en annan present som amerikanerna har fått av sionisterna och Bush-administrationen. Ibland kan det vara till hjälp att veta vilka ens verkliga vänner är.

Under de senaste sex månaderna har amerikanerna börjat få en försmak av vad resten av världen anser om den politik som fötts ur de två senaste presidentvalens riggade resultat. Det här är en serie av oåterkalleliga attacker mot den amerikanska dollarns hegemoni. Att tåla korkade politiker kostar pengar.

Wednesday, August 03, 2005

Katastrofkapitalism, kolonialismens senaste mutation

Katastrofkapitalism. Funkar globalt.

Sammandrag ur brasilianska veckotidningen Carta Capital 2005-08-03:

Efter den stora tsunamikatastrofen i julas hade en jublande rörd Condoleezza Rice mage att häva ur sig att den innebar ”en fantastisk chans för den amerikanska utrikespolitiken”, vilket den också visar sig ha blivit, exempelvis på Sri Lanka, där regeringen förklarat stora delar av kusten som ”nationellt säkerhetsområde” och delat upp den i 15 zoner. Jorden har desaproprierats — lätt gjort eftersom flodvågen sköljde med sig praktiskt taget alla dokument som styrker befolkningens äganderätt till marken — och nu byggs i snabb takt lyxhotell längs stränderna för ”katastrofbiståndet”. Herman Kumara leder en organisation,Nafso, som söker organisera de 600 000 människor, huvudsakligen fattiga fiskarfamiljer, som drabbades av tsunamin. ”Ingen här är emot att det skapas jobb”, säger han. ”Men nu har det gått ett halvår, och inte ett hus har byggts. Trots att det kommer in miljarder dollar för en återuppbyggnad av landet, lever fortfarande över 90 000 människor som flyktingar i improviserade tältläger som rests som ’omedelbar hjälp’ av NGO:s som Röda Korset. Vad är detta för sorts återuppbyggnad?” frågar Herman Kumara.
Hans sökande efter svar ledde i slutet av juni till ett möte med Naomi Klein, journalist, författarinna till bestsellern No Logo och myntare av en term som i amerikanska media och akademiska kretsar allt oftare har kommit att användas om så skilda områden som Sri Lanka och Irak, Indonesien och Haiti, Afghanistan och Timor, samtliga länder som påverkats av ”katastrofkapitalismen”. Den artikel i vilken hon första gången tog upp temat publicerades i maj i The Nation och var ett svar på ett förtvivlat e-mail från Herman Kumara som avslöjade: ”Tsunamins verkliga offer får inte ett öre av de pengar som skänkts till Sri Lanka, och nu försöker man tysta oss.”

I samma nummer av Carta Capital hittar jag också en intervju med den indiska sociologen Shalmali Guttal. Hon är en av ledarna i Focus on the Global South, en organisation som har sin bas i Bangalore i Indien och kämpar mot förtryckande ekonomisk politik i hela världen. Hon är specialiserad på deltagande utbildning och har myntat termen ”desglobalisering”, ett uttryck för sökandet efter de bräscher där den globala ekonomin kan fokusera på medborgarnas, samhällenas och nationernas behov och där de lokala och nationella ekonomierna förstärks i opposition mot de multinationella bolagen.

Carta Capital: Lever vi verkligen i katastrofkapitalismens epok?
Shalmali Guttal: Ja, vad vi ser nu är hur katastrofkapitalismen etableras som en av de rådande ideologierna i världen av idag. Den använder sig av förtvivlan och skräck för att åstadkomma radikala förändringar i ländernas samhällskick och ekonomiska system. Den är åtminstone den ideologi som är mest vinstgivande just nu. Tänk efter: katastroferna orsakar på ett dramatiskt sätt strukturella problem som kräver en snabb lösning, som bortsköljda broar, raserade hus, förstörda livsmedelslager, sjukdomar och epidemier. Lägg till detta rädslan bland de människor som drabbas hårdast av katastroferna — de fattiga. Katastrofkapitalismen förvandlar alla dessa problem och känslan av otrygghet till möjligheter att göra profit. Den utnyttjar folkets rädsla till att rättfärdiga ekonomiska åtgärder som människorna fogligt accepterar, något som aldrig skulle ske under normala omständigheter.
CC: Ni har sagt att det pågår en ”ombildning”, i synnerhet av Asiens länder, som återför oss till den koloniala perioden …
Shalmali Guttal: När jag talar om ”ombildning”, menar jag att samhällen, ekonomier och regeringar vänds uppochner i ”återuppbyggnadens” namn. Självklart måste den förstörda infrastrukturen återuppbyggas. Men denna ”återuppbyggnad” kommenderas av utländska aktörer, nästan alltid stora privata företag. Följden är att regeringarna i länder under ”återuppbyggnad” underställs och blir beroende av megaföretagens och de utländska experternas intressen och nyckfulla beslut.
CC: Men blir inte folken i dessa länder mer integrerade i det internationella samarbetet?
Shalmali Guttal: Givarländerna använder på ett mästerligt sätt ord som ”styrbarhet” , ”demokrati” och ”rättssamhälle”, samtliga mycket viktiga för att rättfärdiga ”återuppbyggnaden”. Men innebörden är bara att de drabbade länderna tvingas acceptera marknadskapitalismen som paradigm. Nya nationella lagar stiftas för att bättre passa katastrofkapitalismens behov. Resultaten av dem syns mycket klart: ökad svält, ökad arbetslöhet och ökad otrygghet. Avsikten är inte att verkligen återuppbygga landets ekonomi, vilket skulle trygga framtiden för de människor som drabbats av katastrofen.
CC: Condoleezza Rice gjorde en stor fadäs, ansågs det, då hon beskrev tsunamin som ”en fantastisk chans” för regeringen Bushs utrikespolitik.
Shalmali Guttal: Det som slog mig mest var att hon visade den inställningen så öppet och därmed avslöjade hur arrogant den administration hon tillhör kan vara. Det är mycket illa att vi har nått en punkt där man inte ens ids använda sig av diplomatiska omskrivningar.
CC: Naomi Klein skriver att utländska konsulter bor på femstjärniga hotell i länder under återuppbyggnad och håvar in miljoner i arvoden, medan befolkningen lever kvar i elände. Det är en skandal ….
Shalmali Guttal: Ja, men det är det vanliga i de här länderna!
CC: Hur skulle ni klassificera det arbete som utförs av institutioner som IMF och Världsbanken?
Shalmali Guttal: De fungerar som viktiga verktyg för katastrofkapitalismen. De är ideologiska institutioner som kanaliserar det mesta av de fonder som används till återuppbyggnaden, och de har makt att bestämma biståndsbeloppens storlek och styra dessa länders utrikeshandel, naturligtvis förutsatt att de för den politik som IMF och Världsbanken har dragit upp riktlinjerna för. Dessutom avgör de vilka regeringar och politiker som har eller inte har internationell ”legitimitet”, och detta är mycket farligt.
CC: Går det att fastställa något samband mellan religionen och katastrofkapitalismens ideologi?
Shalmali Guttal: Aspekten av kristet korståg har varit mycket tydlig i Irak och Afghanistan. Naturligtvis är relationerna mellan religiös ideologi och materiella intressen alltid komplexa, men här i Asien frågar vi oss: är katastrofkapitalismen den nutida kristendomens ekonomiska dogm? Eller är det så att stormakterna helt enkelt utnyttjar kristendomen för att utöka sina vinstmarginaler?
CC: Men vi kan inte glömma de terroristattacker som stöds av muslimska fundamentalister …
Shalmali Guttal: Märk väl, jag tror inte på en idealisk värld i vilken det varken kommer att finnas sociala skillnader eller religiösa konflikter. Men vi måste kunna leva tillsammans. Och Bushs korståg har eskalerat konflikterna till en oerhört farlig nivå. Det är verkligen ett ”Världarnas krig”.