Avtäckandet av den nationella säkerhetsstaten

Avtäckandet av den nationella säkerhetsstaten
Av Richard M. Dolan

Allting förändras, inklusive vårt hävdvunna styrelseskick. Vi har inträtt i en ny era, kännetecknad av en allestädes närvarande stat, styrd av de mycket få och inte underställd några lagar utom sina egna. Välkomna till den Nya världsordningen.


För femhundra år sedan förklarade Niccoló Macchiavelli hur man genomför en revolution uppifrån utan att de flesta människor ens märker det. I Diskurser om Livius skriver han att ”man måste åtminstone bibehålla skenet av de gamla formerna; så att det kan förefalla folket att ingen förändring av institutionerna har skett, trots att de i själva verket är helt olika de gamla.”

Det vill säga, behåll de gamla regeringsstrukturerna fastän du gör djupgående ändringar i själva systemet.

Så idag, i stället för att se liket av den republik vi lever i, ser vi bara den döde mannens kläder. De ser likadana ut som de alltid har gjort, om än alltmer slitna. Vi har haft en revolution i det tysta som inte har eliminerat våra kongressrepresentanter — den har helt enkelt gjort dem i det närmaste irrelevanta.

Resan till sakernas nuvarande tillstånd har varit lång. Föga förvånande har krig varit en av de främsta katalysatorerna. De flesta krig som utkämpats av USA har stärkt den verkställande makten samtidigt som de har tärt på den lagstiftande. Detta gäller för krig som förts i ädla syften, såsom inbördeskriget och andra världskriget, såväl som för vettlösa blodbad som första världskriget och de dussintals oförklarade krigen under det senaste halvseklet.

Jag skulle peka ut andra världskriget — och tiden strax efteråt — som det skede då den amerikanska drömmen verkligen spårade ur. Detta är ironiskt, eftersom det var just då som Amerika nådde sin ställning som världens främsta stormakt.

Och däri ligger problemet. Ty det var då den amerikanska republiken inledde sin omvandling till nationell säkerhetsstat. Eller till ett imperium, om man så vill.

Harry Truman har fått gratisskjuts av historiker som glorifierar den allsmäktiga Amerikanska Staten, men han bär en stor andel av skulden för att vår nuvarande koloss på lerfötter existerar.

Men nog av det förflutna. Det här är när allt kommer omkring Amerika efter den 11/9, i vilket vi kollektivt kör nerför en farlig serpentinväg i bergen och plötsligt upptäcker att det inte är vi som styr bilen.

Vi regerar inte längre oss själva. Det finns ingen ”regering av folket, genom folket och för folket” i någon meningsfull bemärkelse — i någon bemärkelse utöver vad de orden kan ha inneburit för en medborgare i den gamla onda tidens Sovjetunionen.

Som Macchiavelli såg på sin tid (och som han förutsåg vad beträffar vår egen) har de dramatiska förändringarna i våra politiska institutioner ägt rum utan att folket egentligen har lagt märke till det.

Betänk det enastående antalet amerikanska militära aktioner runtom i världen nuförtiden. Men när utfärdade kongressen senast en krigsförklaring?

Betänk de nära nog öppna köpen av presidenter, kongressledamöter och alla andra av betydelse som görs av de som har de finansiella resurserna. Ännu en rad spikar i den amerikanska republikens kista.

Betänk internationaliseringen av den verkliga makten i världen, och bristen på institutionella medel för att granska eller reglera sådan makt. Vår globala situation är besläktad med den medeltida feodalismen, eller enklare uttryckt, med gangsterväldet. USA:s militära makt är det främsta verktyget för de verkligt besuttna att genomdriva sin vilja och berika sig ännu mer. Det bästa av allt är att man inte ens behöver vara amerikan för att påverka den amerikanska militärens handlingslinjer. Fråga vilken inflytelserik saudi-arabisk, israelisk eller kinesisk ledare som helst. Eller diverse ledare från den organiserade brottslighetens värld.

Betänk genomtrumfandet av Patriot Act bara en månad efter den 11/9 2001, när det var uppenbart att inte en enda medlem av kongressen hade läst igenom den ordentligt. Med så enormt utvidgade möjligheter för staten att spionera på ens privatliv kan man lika bra kyssa Fjärde författningstillägget adjö — åtminstone om man gör något som är intressant enligt vissa mystiska byråkraters mening.

Betänk den övertygelse som USA:s grundare hyste, att en fungerande demokrati kräver en upplyst allmänhet. I annat fall, hävdade de, var experimentet ”regering genom folket” dömt att misslyckas och skulle oundvikligen förvandlas till oligarki. Jämför det med vår situation idag, då vanliga människor inte kan få ut viktig information från myndigheter, då Freedom of Information Act inskränks alltmer och då folket nonstop pacificeras, ”24/7”, av en underhållningsdriven kultur som dominerar all ens vakna tid. Romarna kallade det bröd och skådespel. Det är en nog så träffande beskrivning av dagens situation.

Betänk också det amerikanska politiska ledarskiktets utbasunerande av de lögner som tjänade som förevändning för det nuvarande kriget (d.v.s. den falska länken mellan Irak och Al-Qaida, de falska påståendena om Iraks massförstörelsevapen) och Amerikas så kallade ”vakthund” mediernas villighet att hoppa ombord och slå på krigstrumman. Och när det erkänns att informationerna faktiskt var osanna, då kommer det för sent för att förhindra tusentals soldaters och civilas meningslösa död.

Betänk de förfärade reaktionerna på nazisters och japaners barbariska grymheter under andra världskriget. På det ökända tyska försvaret —”vi lydde bara order” — svarade världen (med rätta) att det finns vissa mänskliga värden som aldrig får förtrampas, och att tortyr aldrig kan vara något mänskligt godtagbart värde. Snabbspola fram till de illdåd som begicks av amerikanska soldater i Abu Ghraib-fängelset. Och det försvar som några av dessa som somliga gillar att kalla Amerikas finaste framlade: att de inte hade gjort något fel, eftersom de bara lytt order. Fråga den amerikanska soldaten Lyndie England. Det var vad hon förklarade för världen.

Betänk den illavarslande, spirande diskussionen om att utveckla ett regelverk för den händelse att det stundande presidentvalet måste ”senareläggas” på grund av en möjlig terroristattack. Senarelägga valet? Till och med under det amerikanska inbördeskriget ägde1864 års val rum på utsatt dag. Vi har verkligen kommit långt.

Det som undan för undan har skett under de senaste femtio åren, är att vår traditionella politiska struktur och kultur har eroderat och fördärvats till något som tidigare generationer amerikaner skulle ha funnit chockerande och oigenkännligt. De skulle faktiskt ha betraktat sakernas tillstånd för närvarande som något fullkomligt oamerikanskt.

Machiavelli hade förvisso rätt, men ett tillägg behövs. Sedan maktens verkliga, djupgående strukturer förvandlats tillräckligt, måste det yttre skenet till sist komma ikapp. ”Something’s got to give”, som den gamla sången säger, något måste brista, och den yttre utstyrseln måste revideras för att spegla den nya ordningen.

Således ser vi i efterdyningarna av den 11/9 att den Nya Statens slöja lyfts. Det är en stat som har blivit så expansiv och mäktig att det inte längre är möjligt att dölja detta bakom de hedervärda gamla republikanska dygdernas fikonlöv. Betrakta vår era som den Nationella Säkerhetsstatens ”coming out party”.