Val? I Irak? Under brinnande krig?
”Om du befinner dig i den obehagliga situationen att du måste kamouflera ditt imperialistiska erövringskrig med att påstå att du egentligen bringar ”frihet” till de förtryckta — åtminstone de förtryckta som råkar bo över en jättebassäng fylld med olja — men märker att somliga förtryckta är oförskämda nog att kräva att deras frihet åtföljs av fria val, då finns det ett lätt sätt att både behålla din imperialism och samtidigt synas förläna dem din phalska phrihet. I likhet med korvstoppning är framställningen av phrihet en mycket enkel om än inte särskilt vacker process, och du vill inte nödvändigtvis veta alla ingredienserna. Du börjar med bombningar för att ”injaga chock och bävan”, följt av en våldsam militär ockupation. Du installerar din egen marionettregering av opportunister beredda att göra som de blir tillsagda, inklusive ställa till med något som under en mycket mörk ökennatt skulle kunna tas för ett val. Sedan plockar du in några valtrollkarlar från FN, tekniker så skickliga att de skulle kunna arrangera något liknande ett rättvist val i ett bårhus (en nyttig talang i Irak).
Du väljer ut några lämpliga vallokaler i relativt säkra områden och omger dem med tillräckligt mycket av den amerikanska armén för att det ska bli tillräckligt säkert för en irakier att våga sig dit och rösta, och, vilket är mycket viktigare, tillräckligt säkert för att amerikanska ”journalister” och fotografer djärvt ska krypa fram från sina gömställen under hotellsängarna i Bagdad och videofilma vallokalscenen. Tillsätt några fotogeniska väljare — lokala strebrar med näsa för makt, mutkolvar, de som hotas med förlust av sina matransoner om de inte röstar och några stycken som bara vill vara med på teve — och så en fullkomligt blåögd ”journalist” som ställer sig framför kameran, allt för att skapa illusionen av en typisk vallokal. Stick åt en ”genomsnittlig väljare” några dollar — antingen en småpåve från din marionettregim eller en lokal opportunist/exhibitionist — så tackar han tårögd Amerika för att han fått sin frihet tillbaka, ställ upp några hedersmän på rad och låt dem bidra med lokalfärg genom att dansa folkdanser, klumpigt, och du har allt som behövs för att vinna en Emmy i kategorin nyhetsreportage. Upprepa det på några fler platser och du har återskapat hela valet för amerikansk teve. Det bläckblå fingret blir logon som krävs för att amerikanerna ska kunna tillgodogöra sig någon ytterligare information.
Låt nu din marionettregering intyga ett kolossalt och fullständigt uppdiktat valdeltagande. De verkliga internationella valövervakarna gömmer sig under sina hotellsängar i Jordanien eftersom de kommit till den helt korrekta slutsatsen att irakiska vallokaler är alldeles för farliga ställen att komma i närheten av, så ingen lär någonsin få veta hur stort det verkliga valdeltagandet var eller ens om resultaten överhuvudtaget är rättvisande.
Låt slutligen kommentatorerna i de vedervärdiga amerikanska medierna — till sista man — beskriva den här charaden som historien om de små människorna i Irak som trotsar de onda terroristerna — o ja! — och modigt beger sig till vallokalerna för att kräva den frihet och värdighet som förunnats dem av Amerika, personifierat av den helgonlike George W. Bush. Detta passar perfekt in i den gängse myten att Amerika bara gör gott, och det ger dig dessutom betäckning mot den del av befolkningen som fortfarande är kapabel att känna skuld över ett lagvidrigt överfall mot en suverän stat baserat på en serie lögner och bestående av bombningar av civila (bröllopssällskap!), klusterbomber, utarbetat uran, tortyr, barn badande i sina föräldrars blod och så vidare. De medlemmar av det amerikanska mediaetablissemanget som hade hyst betänkligheter mot valet, detta firande av den amerikanska godheten — var inte orolig, det fanns inga — skulle omedelbart ha bemötts med frågan vad de hatade mest, det tappra irakiska folket, friheten eller Amerika.
Den stora tragedin i allt detta är att det ger Bush fritt fram att fortsätta utnyttja sin bluffekvation att Amerikas krigshets är lika med frihet. Med andra ord, att gå med på att den här charaden är ett demokratiskt val är att underförstått döma nästa offer för det amerikanska imperiet, ett offer som kommer att bestås exakt samma behandling under sken av samma phalska phrihet. Nästa attack kommer att bli lättare, eftersom Bush då kan falla tillbaka på det exempel på phrihet som han personligen har skänkt det irakiska folket och tvivelsutan kommer att lova folken i Iran, Syrien, Kuba, Venezuela eller var det nu blir. Vi kommer att få se denna mekaniska, phalska phars på phrihet upprepas om och om igen, med riggade val som utnyttjas retroaktivt för att rättfärdiga resultaten av amerikanskt kolonialistiskt våld. ”
Så långt www.xymphora.blogspot.com , en daglig nyhetssajt som ingen vet vem som ligger bakom (kan det vara John Pilger?), men som bara måste läsas av dem som bryr sig om sina medmänniskor och strävar efter verklig demokrati och inte nöjer sig med karikatyrer av den, med orwellskt nyspråk och med att styrelsen alltid lika lätt som en plätt beviljar sig ansvarsfrihet. Det borde väl vara nåt för er undersökande, vetgiriga, kritiska och frihetsälskande (-törstande?) svenska journalister. Jag tror inte att xymphora har nåt emot att publiceras på papper och översättningen kostar heller inget.
Med vänlig hälsning
Gonzo Long
No comments:
Post a Comment