www.xymphora.blogspot.com 050322

www.xymphora.blogspot.com 050322

Reaktioner på den löjeväckande tanken att USA, och i synnerhet George Bush, är ansvariga för att föra demokratin till Mellanöstern:

Dilip Hiro:

”USA viftar med demokratiflaggan i Mellanöstern bara när det främjar dess ekonomiska, militära eller strategiska intressen. De senaste 60 årens historia har visat att närhelst det funnits en konflikt mellan att främja demokratin i regionen och att stärka amerikanska nationella intressen, då har de amerikanska regeringarna undantagslöst valt det senare. Dessutom, när fria och rättvisa val i Mellanöstern har gett resultat som strider mot Washingtons strategiska intressen, har man antingen nonchalerat dem eller försökt förhindra att sådana händelser upprepas.”

Tony Karon:

”De flesta av de gammalmodiga enväldena i arabvärlden är egentligen sedan lång tid tillbaka USA:s klientregimer. Och även om vi alla bör hylla det faktum att folk röstar, är tendensen i Washington att man struntar i vad de faktiskt röstar för.”


och:

”Om arabiska självhärskare har tvekat att stödja sina amerikanska beskyddares politik i Mellanöstern så beror det enbart på att deras egna medborgare är orubbligt fientliga mot sagda politik. Mubaraks största utmaning, om Egypten vore en verklig demokrati, skulle inte komma från liberala demokrater av Aymans Nours typ utan från det förbjudna Muslimska brödraskapet. Detsamma gäller förmodligen även i Syrien. Det är inte av en önskan att följa USA:s exempel, utan av en önskan att förkasta det och de egennyttiga lokala eliter som USA så länge har hållit under armarna, som stora delar av arabvärlden nu kräver sina demokratiska rättigheter.”

Juan Cole:

”…. I regionen betraktas Bush-administrationen allmänt som hycklare, eftersom de stöder israelisk militär ockupation av Västbanken och Golanhöjderna (de senare tillhör Syrien) samtidigt som de sätter press på Syrien att dra tillbaka sina trupper från Libanon, dit Kissinger bjöd in Damaskus för många år sedan. Bush skulle stå på fastare mark som en frihetens förkämpe om han hjälpte till att befria palestinierna från militär ockupation och israelisk smygkolonisering, och om han mäkladeför återlämnadet av Golanhöjderna och Shebaaområdet till Damaskus i utbyte mot fred mellan Syrien och Israel. Ett slut på Israels ockupation av sina grannars territorium skulle beröva det radikala shiitiska partiet i Libanon, Hizbollah, möjligheten att mobilisera libanesiska ungdomar mot den orättvisan. Utan beslutsamt agerande på den israelisk-arabiska fronten riskerar Bush att få sin demokratiseringsretorik betraktad som enbart munväder som ska dölja hans nyimperialistiska strävan efter dominans.”

Juan Cole igen, om de avsiktligt ogenomförbara konstitutionella villkor som de befriande amerikanerna har skänkt det irakiska folket:
”USA omintetgjorde den parlamentariska processen i Irak genom att införa bestämmelsen att en regering måste bildas med två tredjedels majoritet. Denna bestämmelse är ett nykolonialistiskt påbud som det irakiska folket aldrig tillfrågats om. Och precis som väntat leder det till tvärstopp, eftersom UIA tvingas inhysa ett parti som borde vara i opposition i det brittiska systemet, den kurdistanska alliansen.”